Ett gäng kanadagäss brukar barrikadera den innan vi kommit dit. Tar hela vår badstrand som sin. De skriker, skiter, äter upp allt gräs och bär sig åt. De är till och med uppe på vår altan ibland. Flera hundra gäss i alla olika storlekar som tror att de äger stället. 

Vi har försökt med allt, precis allt. Ett år satte vi upp elstängsel. Det hjälpte inte. De klättrade eller kröp under, inte vet jag. Jag satte ner en radio i lusthuset som står bredvid stranden. Tänkte väl att musiken skulle avskräcka. Men inte... Den första kvällen var de lite fundersamma sedan var det full fest, MED musik. Vi har hängt upp cd skivor som blänker när de snurrar, vi har satt upp typ fågelskrämmor. Vi har lagt ut låtsasormar och andra djur, satt upp starka lampor som lyst på natten, till och med blinkande. Inget hjälper.

Men förra sommaren kom vi på en bra ide…en robotgräsklippare skulle ju naturligtvis vara perfekt på ön. Den klipper gräset samtidigt som den skrämmer bort gässen. 

Sagt och gjort, den inköptes barn och barnbarn hjälpte till. Vi lade ut tråden som den skulle hålla sig innanför slog ner den med plastkrokar. Vi kallade honom för Linus efter Linus på linjen eftersom han ska gå på linjen, så tänkte vi. Allt var frid och fröjd.

Den startade och skulle gå mellan tio på kvällen och sex på morgonen, för det är ju på nätterna de kommer smygande. 

Perfekt då slipper vi ju (mest gubben min) hålla vakt om nätterna för han går ofta ut och skrämmer i väg dem. Vi kunde ju i princip sitta på verandan och bara titta på när de blev rädda och drog.

Men ack vad man kan bedra sig….

Fösta gången vi plockade upp honom låg han i sjön. Han hade gått över tråden och hoppat i. Han fick ligga på tork och sedan skickade vi tillbaka honom.

Han kom igen och vi försökte på nytt, men han ville bara i sjön. Jag hämtade honom utanför tråden bredvid bryggan ett antal gånger. Han hade badat lite.

En gång när vi kom hem så hade han gått ut på en liten stenmur vid stranden, ramlat ner och låg på rygg. Tråden hade inte stoppat honom då heller.

En annan gång stod han på berget en gång när vi kom hem, långt utanför tråden, vet inte om han tittade på utsikten kanske. 

Helt plötsligt började han backa bredvid tråden. Vi tryckte på stoppknappen men det hjälpte inte. Vi drog ur strömmen, men det hjälpte inte, han fortsatte att backa.

Vi fick fånga honom vända på honom och trycka på stopp. Då stannade han äntligen. 

Det var ett litet pass, jag fick vara detektiv många gånger. Han höll sig inte innanför tråden alls och det hade varit lättare att se efter ett gäng treåringar, det är jag övertygad om. 

Linus har nu fått lämna ön, för vi kan inte ha en robot som bara vill bada hela tiden.

Jag har funderat på att låna en katt eller några får över sommaren, eller kanske några hönor. Men de skiter ju de också… Hur man än vänder sig har man ändan bak.

Linus var i alla fall den mest badsugna robotgräsklippare jag sett.