I âJulschappet Glada Knorrenâ Ă€r det idel, Ă€del julglĂ€dje. HĂ€r festar grisarna pĂ„ fredad mark. HĂ€ngskinkorna fĂ„r dallra utan att nĂ„gon svĂ€var i livsfara och tron pĂ„ ett liv efter jul Ă€r sjĂ€lvklar. Gammelgrisar trĂ€ngs med knubbiga nassar och fjolĂ„rsgrisarna svĂ€rmar sĂ„ knorren raknar. HĂ€r finns inga köttdiskar sĂ„ lĂ„ngt ögat kan nĂ„. Till och med katten vĂ€ljer moroten framför musen!
Den hÀr texten finns pÄ baksidan av mitt julkort. Kortet trycktes upp för flera Är sedan och dÄ enbart med humor och fantasi i tanken. Och sjÀlvfallet gÀller detta Ànnu. Men med allt elÀnde som finns i vÄr omvÀrld och all oro som vi omges med, nog vore det vÀl underbart om vi för en enda av Ärets dagar kunde fÄ kÀnna att det för alla finns en plats dÀr man kan samlas. FÄ stÀnga ute det mörka och bara omges av glÀdje och gemenskap. Som jag ofta sagt: Vi behöver varandra, vi mÀnniskor. Inte minst i dessa tider.
PÄ julafton Àr det exakt tio mÄnader sedan Putin invaderade Ukraina. Kriget fortsÀtter och mÄnga tankar och stöd gÄr till alla oskyldigt utsatta, Och vi inser att vi alla drabbas pÄ olika sÀtt. Jag hoppas att du som lÀsare haft mÄnga privata ljusglimtar och glÀdjeÀmnen under Äret. Men över lag kan jag bara konstatera att 2022 har varit ett riktigt skitÄr. Och nog finns oro för det kommande Äret. Det finns mÄnga makthungriga mÀn pÄ vÄrt jordklot dÀr det kliar i fingrarna för att följa i Putins fotspÄr. En vÀg som bara leder till fördÀrv.
Tanken slÄr mig ibland, hur det hade varit om pandemins restriktioner fortfarande hade gÀllt. Nu Àr vi tack och lov inte förhindrade att söka eller bjuda in till gemenskapen. SÄ lÄt oss för en stund lÄta glÀdjen ta över! LÄt den bidra till att sprida ljus, gemenskap och vÀrme! KÀnn inte nÄgon skamsenhet över att tÀnda din gran och din ljusstake! Det Àr jul och om vi stryper kÀllorna till ljus förlorar vi vÀrmen i vÄrt inre. Ljusen leder oss bakÄt i tanken och ger oss förtröstan för framtiden. Lite hopp, helt enkelt. Och nog behövs det!
DÀrför blir jag sÄ betryckt nÀr jag lÀser i tidningen att Àldre pÄ ett boende fÄr sitta och titta pÄ en klÀdd gran utan belysning. Undras om de som bestÀmt detta sjÀlva kommer hem till en gran som Àr prydd, men inte upplyst? Vi alla som kan söka oss till allmÀnna platser dÀr man pyntat kanske inte fullt ut förstÄr, vad det innebÀr att förvÀgras den hÀr trivseln. Att sitta vid granen och prata minnen om barndomens jular eller hÀndelser som Àr förknippade med högtiden. Att i vemodets stund inse att trots elÀndet i vÀrlden lever jag i en kommun dÀr man vill bidra Àven till min julglÀdje.
Och sÄ var det gÄvorna. Vi har hört att Ärets julklapp Àr nÄgot stickat. Men kanske din julgÄva blir nÄgot helt annat. Kanske skriver du ett vackert brev till nÄgon i din nÀrhet? BerÀttar i skrift det som du alltför sÀllan yttrar i ord. Kanske ett förlÄt? Kanske blir det ett sÀtt att öppna upp till julefrid bÄde för dig och mottagaren? Kanske den vÀrdefullaste gÄva du nÄgonsin givit. Eller sÄ blir det ÀndÄ nÄgot stickat. Och dÄ har Signe med Cykeln knÄpat ihop ett julklappsrim och en vers som hon gÀrna bjuder pÄ. Först ett rim om raggsockor:
âNu har du dragit ner vĂ€rmen sĂ„ pass, att katten vill ha strumpor pĂ„ varje tass. NĂ€r frosten blĂ„nar över dina lĂ„r, ska du dra de hĂ€r över hĂ€lar och tĂ„r!â
Och sÄ var det versen:
âHo skulle nog ha anvĂ€nt bomullsgarn. Men ho ville ha lite fart pĂ„ karln. SĂ„ ho stickade ett ylleunderstĂ€ll. Och nu har han vĂ€rmeklĂ„da vareviga kvĂ€ll!â
Signe och Gudrid önskar God Jul!