Vi gjuter en grund.

Plockar sen fram plankor, snickrar.

Vi bygger takstolar och sätter upp dem. 

De ser rejäla ut,

grannen som promenerar förbi kan lätt förstå

“det där gör huset stabilt!”

Men när grannen går förbi nästa gång

håller vi i en mycket mindre planka.

Sätter den snett över de mycket större plankorna. 

Vad kan den göra för skillnad?

“Utan plankor på snedden blåser huset ner.”

Om någon arbetar i huset och det blåser ner, 

har vi helt säkert ett arbetsmiljöproblem. 

Eller om byggnadsställningen går sönder

och snickaren trillar ner. 

Det blinkar en röd lampa,

arbetsolycka

arbetsmiljöproblem. 

Alla fattar. 

Plankorna på snedden bara måste upp,

så inte huset blåser ner. 

Enligt Arbetsmiljöverket blir produktionsbortfallet 

38 procent vid arbetsmiljöproblem.

Inte för att vi inte satte upp plankor på snedden,

utan för att arbetsbelastningen är för hög,

arbetsbeskrivningen är för otydlig,

eller att någon blir särbehandlad,

till exempel.

Statistiken visar också:

en ökning av anmälda arbetssjukdomar

kopplat till social och organisatorisk miljö.

Det saknas fler plankor på snedden. 

Kanske har vi råkat sätta plankorna rakt,

kanske tyckte inte chefen att vi behövde plankor på snedden

och ingen annan pratade om det heller.

Vi pratade kanske inte med varandra om att det saknas plankor,

så ingen visste vilka plankor som behövdes 

eller vem som skulle sätta upp dem. 

Istället jobbade vi bara på. 

Jobbade på tills någon landade på av. 

Eller, så väljer vi att fortsätta även då. 

Vi kan bara säga att personen som huset blåste ner på 

måste ha stått på fel plats,

personen borde ha flyttat på sig, visst? 

Om personen hade varit ett hus 

hade vi flyttat på det direkt.

Om personen jobbar inom vården

kanske en av plankorna som fattas är personal

men den lösningen ser ut att vara minst fyra år bort 

så vi letar efter tejp så länge. 

Silvertejp kan laga allt, visst?