Författaren alltsÄ; Howard Phillips Lovecraft.
I nĂ€stan varenda ny film, datorspel, TV-serie och musik slingrar sig tentaklerna runt oss som om vi vore fast i en oĂ€ndlig kosmisk mardröm utan slut och dĂ€r den slutgiltiga galenskapen bara stĂ„r och vĂ€ntar pĂ„ att slĂ„ sina kalla klor i oss. Ăr det att mer eller mindre halva vĂ€rlden stĂ„r i brand, klimatkrisen, krig och terrordĂ„d fyller nyhetsflödet som gör att kĂ€nslan av dystopi och undergĂ„ng aldrig har kĂ€nts sĂ„ pĂ„taglig som nu?
Jag tror att det hĂ€r vĂ€rldslĂ€get har fĂ„tt nöjesproducenter att vakna pĂ„ allvar och nu nĂ€r skrĂ€ck sĂ€ljer tar bland annat filmindustrin alla tillfĂ€llen i akt och lĂ„ter allsköns monster och mardrömmar att skölja över oss som ett Ă€ckligt, giftgrönt regn. Vi kan bara titta pĂ„ vad som producerats under det senaste Ă„rhundradet; pĂ„ 60-talet var det kommunistskrĂ€ck, 70-talet var det naturkatastrofer som dominerade, pĂ„ 80-talet var det rĂ€dslan för kĂ€rnvapenkrig, 90-talet skrĂ€mde upp oss med datorrevolutionen och pĂ„ 2000-talet verkar det som om att orden âdysterâ, âkallâ och âhopplösâ Ă€r tongivande i, exempelvis, nya filmer. Inga som helst lyckliga slut och dĂ€r vi sakta men sĂ€kert grĂ€ver mĂ€nsklighetens egen grav. Vi sjĂ€lv Ă€r i sjĂ€lva verket vĂ„r egen fiende och onĂ€mnbara vĂ€sen som till exempel Nyarlohoteph, Yog-Sothoth och Cthulu bara hjĂ€lper oss pĂ„ traven för att driva oss mot den yttersta dagen.
Lovecrafts berÀttelser genomsyras ofta av ett otroligt nihilistiskt och pessimistiskt synsÀtt dÀr mÀnskligheten egentligen Àr helt och hÄllet ovidkommande vilket, i lÀngden, ocksÄ innebÀr att det Àven Àr helt ovidkommande om vi överlever oss sjÀlva eller inte. Dock ska man tÀnka pÄ att herr Lovecraft inte hade den mest festliga barndomen och kan sÄledes ocksÄ ha helt och hÄllet fel i sina resonemang, Äsikter och slutsatser.
Mitt i all hopplöshet mÄste vi dock komma ihÄg att det faktiskt finns en strimma hopp och ljus Àven i dessa tider av mörker och dÀr stjÀrnorna stÄr i rÀtt konstellation; för visst Àr det sÄ att vi stÀndigt beredda att kÀmpa för en bÀttre vÀrld? Det ligger vÀl nÀmligen lite i mÀnniskans natur; att mot alla odds överleva, resa sig och gÄ vidare. Sopsortering, röster som höjs mot allehanda orÀttvisor, hjÀlpsÀndningar till katastrofdrabbade omrÄden, klimatsmarta fortskaffningsmedel och samhÀllen dÀr medborgare, olikheter till trots, sluts samman för att gemensamt kÀmpa mot ett enda mÄl; vÄr egen överlevnad!