Idag ska jag bjuda in er till en speciell värld. Market Place. Där finns det olika typer av människor. Det finns de som försöker sälja en trasig gammal möglig lampa för flera hundra kronor. De som skriver att de köper soffan som kostar femtusen för trehundra och blir sura när du nekar dem köpet. Det finns också de som paxar föremålet, bestämmer en tid för upphämtning och sedan inte dyker upp. Och så finns det sådana som mig.
En säljare som tar Market Place på lika stort allvar som om det vore min arbetsplats och jag jobbade i kundtjänst. Min man blir fullkomligt galen på mig. Jag svarar alla. Och då menar jag alla. Även den tionde som skriver att den vill ha min lampa. Då svarar jag att det tyvärr är många i kön, men att jag hör av mig om den ändå inte blir såld. Tyvärr slutar det inte där.
Efter köpet informerar jag alla om att lampan tyvärr blev såld och önskar de lycka till i den fortsatta jakten. Förra veckan var jag dock med om ett scenario jag aldrig tidigare stött på. Jag skulle sälja dotterns Greta Gris-bil för hundra kronor. En person, som jag kallar för köpare ett, hörde av sig och sa att hon gärna ville köpa den och kunde hämta den dagen därpå. Toppen! Då var det bestämt.
Men då kom en köpare två in i matchen och krånglade till det hela. Han sa att han också ville köpa den och kunde komma på en gång. Det hade såklart varit skönt att bli av med den så fort som möjligt, men trogen säljare som jag är svarade jag att bilen tyvärr redan var bortlovad. Köpare två skrev då att han kunde swisha över 150 kronor direkt. 50 kronor över mitt pris alltså. Nu blev det jobbigt för Amanda.
Skulle jag köra en fuling och låta säljare två komma? Jag blev i så fall av med bilen på en gång och fick dessutom mer pengar. Skulle jag skriva till köpare ett och säga att jag fått ett högre bud och att hon får köpa den om hon ger 150 kr för den? Eller skulle jag låta samvetet vinna och sälja den till köpare ett för priset vi redan hade bestämt? Alternativ tre vann.
Så jag sa tack, men nej tack till köpare två och han sa att jag skulle höra av mig om jag ångrade mig. Nästa dag skrev köpare ett att hon skickat sin man för att hämta bilen. Tack och lov dök han upp, swishade och tackade. Sedan log han lurigt.
– Du har inte fått ett högre erbjudande för den här?
– Jo faktiskt, sa jag lite förvånad.
– Jag vet. För det var jag.
Frun och mannen hade alltså utan varandras vetskap försökt köpa samma bil och budat mot varandra. De kan med andra ord tacka mig för att jag uppenbarligen är världens sämsta, men ärligaste, säljare.