Lasse Övling.
Jag minns den här bagatellen från min skidsemester för ett tag sen, när jag nu tänker på att ”sätta gränser”. Den lilla markeringen där vi båda bestämt visade vår gräns, men sen följde upp ”aggressionen” med ögonkontakt, blev till ett kort, roligt möte. Jag stod på bussen och tänkte att jag skulle jag vilja ta en öl med mannen. Jag fick respekt och tillit genom att han uttryckte sin gräns och efter uttrycket var generös. Och var nöjd med att jag gjorde detsamma.
I dag upprörs vi dagligen över de värsta former av kränkning av gränser som kan ske. Militär invasion och dödande. Och vi frågar oss: Hur kan Putin och hans rådgivare, vänner och underlydande låta detta inferno få ske? Varför sätter ingen närstående stopp för Putin? Det finns tusen möjliga svar men jag skulle vilja veta mer om Putins och hans anhangs uppväxt och prägling. De psykologiska mekanismerna till att människor kan utföra och tillåta hemska onda handlingar mot andra behöver utforskas mer. Beteendet har ju funnits under människans hela evolutionära utveckling men vi vet fortfarande rätt lite om bakgrunden till våldshandlingar. Makt och pengar förklarar en del men de har ju också underliggande psykologiska behov.
Forskningen om ärftlighet visar att vi föds med många olika ”riskfaktorer” för att utveckla destruktiva beteenden eller oförmåga till empati. Samtidigt är man överens om att generna inte är helt avgörande. Miljö och relationer under uppväxten tycks påverka vilka gener som aktiveras och vilka som inte aktiveras. Mot den bakgrunden blir det angeläget att förstå mer av hur barn och tonåringar påverkas av nära relationer på gott och ont. Vilka gener aktiveras och vilka beteenden utvecklar barnet för att automatiskt anpassa sig till otrygghet och skydda sig mot sociala hot från omgivningen? Barndomstrauma och långvarig stress under uppväxten kopplat till hjärnans utveckling hoppas jag blir ett prioriterat forskningsfält!
När jag började jobba som psykolog på 1980-talet var psykodynamisk teori dominerande. Den byggde mest på patientbeskrivningar och har därför blivit ifrågasatt idag. En författare som jag gillade då, var psykiatrikern Alice Miller. Hon skrev om Förtryckande uppfostran som handlade om hur barndomstrauma präglade av kränkningar, övergrepp, svek, kärlekslöshet, ger effekter på den vuxnes förmåga att själv visa respekt och empati och kunna känna av och respektera sina egna och andras gränser. Hon skriver ”Först hos den vuxne lär sig det oälskade barnet att hata, att pina och att maskera detta med lögn och hyckleri”.
Hon försökte förstå hur en människa kan utveckla okänslighet för andras gränser när hon skrev om Hitlers barndom. Hur uppstår skillnader mellan människor, där en del kan sätta och respektera gränser genom närvaro och bestämdhet medan andra kränker genom att beskylla, anfalla, döda? Min ”sanning” är att vi till stor del präglas till destruktiva tendenser under uppväxten genom upplevelser av rädsla, skam, exkludering, hot. En del föds med större risk för empatistörning men miljön är likväl avgörande. Denna teori ger förstås ingen som helst ansvarsbefrielse eller straffrihet för brottsliga handlingar. Men vi behöver, inte minst i samhällsdebatten om kriminalitet, lära oss att förstå mer av psykologiska och sociala mekanismer bakom våld.
Så jag skulle verkligen vilja veta allt om hur Putin och hans allierade uppfostrades! Tillsammans med annan viktig kunskap tror jag vår framtid handlar om hur vi stärker allas förmåga att respektera egna och andras gränser. Ett folks vilja och gränser ska respekteras!