Häromdagen hade jag en diskussion om släktforskning med en bekant från Stockholm, en person som själv inte släktforskar. Jag frågade varifrån hennes släkt kommer och det visade sig att hon hade bra koll på sin pappas släkt från Gotland men inte sin mammas. Den skulle komma från någonstans i Småland, det visste hon.
Eftersom jag hade min dator till hands visade en snabb sökning i befolkningsregistren att det stämde bra och vi hittade snart tre generationer. Det visade sig att hennes mammas släkt kom från Gamleby och andra socknar i Tjust. Det var roligt att kunna berätta för henne lite om hennes morföräldrars hemtrakter, som hon inte alls kände till.
En annan person som jag har regelbunden kontakt med hade bara dagarna innan konstaterat att han haft bättre kontakt med sin mammas släkt under uppväxten och därför vet mer om den, men inte vet så mycket om sin pappas.
Och så är det för mig också. När jag växte upp bodde vi på cykelavstånd till mina morföräldrar i Okome i Halland och där bodde också flera av min mammas syskon med sina familjer. Vi var ofta i Okome, mycket oftare än vi besökte mina farföräldrar utanför Varberg. Jag var nog bara elva–tolv år när jag själv cyklade till mormor men till farmor och farfar skulle jag inte kunnat hitta och det var alldeles för långt dit, två och en halv mil. Inga avstånd idag, men då var det märkbart, framför allt innan vi skaffade bil i familjen i mitten av 60-talet.
Kanske är det så här för dig också? Alltså att du känner den ena sidan av din släkt mycket bättre än den andra.
Att det var så här för mig bidrog till att jag började släktforska om min pappas släkt före min mammas. Jag visste ju inte lika mycket om pappas släkt. På min mammas sida hade jag till och med träffat min mammas mormor, som dog det året jag fyllde åtta år. Under min uppväxt hörde jag ofta talas om släktingar på mammas sida. Hennes kusiner på Heden, hennes morbror Oskar och moster Hilda, faster Albertina och andra släktingar som jag också har träffat.
En annan bidragande orsak till min prioritering är också att mammas släkt var utforskad av andra före mig. Men pappas släkt var helt okänd för mig, förutom att jag redan som barn sett ett foto på pappas farfar fast jag inte riktigt visste vem i släkten mannen på fotot var, bara att han hette Johan Olausson.
Numera vet jag mycket mer om Johan Olausson och om resten av min pappas släkt, inte bara min mammas.