Mitt Vimpan
"Cykla gärna, men inte här." Skylten är stor och den är målad direkt på trottoaren i höjd med restaurang Guldkant. Jag ser mig omkring för att förstå varför den finns där. Det är inte helt självklart. Jag kom från fel håll första gången. Nu är den ett återkommande inslag i min vardag. En vänlig och omtänksam uppmaning om att visa hänsyn.
Den mentaliteten är jag inte van vid från Stockholm. En vecka har passerat sedan jag börjat vikariera på Vimmerby Tidning och vänligheten har blivit ett ledord. Det låter förstås insmickrande men då måste jag berätta hur det är när man går och cyklar i Stockholm. För det första har de flesta cyklisterna kläder gjort av elastisk plast - elastan, lycra, expander- som smiter åt både här och där. Misstänkt cancerframkallande med skadliga långtidseffekter på vattenlevande organismer, enligt Råd och Rön. Frågan är om vi människor kan betraktas som vattenlevande organismer när vi börjar svettas?
Nåväl, förutom de åtsmitande kläderna ligger cyklisterna horisontellt. Det går fort, riktigt fort. Både turister och andra vardagsmotionerande cyklister i "vanliga" kläder få se upp i backen. Vid minsta fel eller osäkerhet blir kommentaren: Jävla idiot! Och det finns ingen chans att cykla ikapp för att förklara att det faktiskt inte var mitt fel, om nu något blev fel, vilket det ofta blir, när en svärm av män i lycra passerar utan pardon. Det är oftast män.
I Vimmerby däremot är det något helt annat. Här plingar både cyklister och elsparksburna ungdomar lång tid före. Hör man inte på första plinget, kommer det försynt ett litet pling till. Det tycker jag är mycket trevligt.
Jag har än så länge bara promenerat runt på gator och torg och väntat med att cykla. Men det bådar gott.
Det jag också har märkt är att trottoarerna plötsligt kan upphöra att existera. Ibland nästan obemärkt. Jag går i all sköns ro för att i nästa stund upptäcka att jag går på gatan. Jag har ingen aning om hur det gick till. Vilse i pannkakan skulle man tro, men även här stöter jag på ett vänligt Vimmerby-sinnelag. "Låt oss inte göra en stor grej av det här"-känsla. Trottoaren smalnar helt enkelt av alternativt blir en mjuk omärkbar slänt, tills det inte finns någon kvar och detta sker helt utan stora åthävor. Det finns ju alltid en på andra sidan. I Stockholm skulle det bli ramaskri och stora protester. Därför är jag glad över att vara i Vimmerby.