Du är 5 år gammal.

Du har sett att nästan alla som jobbar på förskolan är kvinnor.

Du vet att nästan alla som kör lastbil är män.

Du ser att det brukar vara män som bygger hus och du vet att på sjukhuset är det oftast kvinnor som jobbar.

Du vet att kvinnor dansar och män spelar hockey.

Du ser att kvinnor lagar mat och män lagar bilar.

Du är 13 år gammal.

Du ska ut på din första praoplats.

Du får välja själv var du vill vara.

Vilket arbete som helst!

Eller, vänta lite.

Kan du verkligen det?

Det var många år sen du såg mönstret, vem som kan jobba var.

Så egentligen har du redan valt bort, tja, nästan hälften av alla arbeten.

Du ska välja gymnasieprogram.

”Välj efter intresse!” säger alla.

Ja, absolut, tänk på intresse, tänk inte på kön, du kan välja vadsomhelst.

Absolut, säger du.

Men innan du ens hört något om alla alternativ har du valt bort typ hälften av dem.

Och du vet ju vad du är intresserad av, att det matchar helt med könsstrukturen på arbetsmarknaden kan väl inte du rå för?

Nej, det kan du kanske inte, och du kan inte heller rå för att du hade haft helt andra intressen om du hade fötts i en annan kropp.

Nej, du kanske inte kan rå för det.

Men vi kanske kan.

Vi kan sluta könsbestämma världen i varenda mening.

Vi måste inte säga ”kom nu tjejer” eller ”kom nu killar”.

Vi måste inte ens säga ”kom nu tjejer och killar”.

Vi måste inte lära dig att se dig som ditt kön.

Vi kan lära dig att se dig som en person.

Vi kan lära dig att en person är unik.

En person har tankar och känslor, egenskaper och drömmar.

En person kan utvecklas både själv och tillsammans med andra.

En person är en blomma som växer i en trädgård.

Trädgårdsmästaren finns där och gör det bästa för blomman.

Rensar ogräs och tar bort döda blommor.

Trädgårdsmästaren berättar för blomman hur underbar den är.

Men blomman hör inte alltid.

Och trädgårdsmästaren är inte ensam.

Ibland kommer någon annan för att beundra blomman, bara stå där och njuta av skapelsen.

Ibland går någon förbi och rycker ett blad från blomman.

Ibland kommer någon med en hacka för att slita upp blomman.

Ibland är trädgården full med folk som säger motsatta saker.

Ibland blir det tyst.

Ibland hörs en viskning:

”Kom nu människa, så förändrar vi världen!”