1892 tog hon över Stadshotellet i Västervik. Sedan uppförde hon restaurangen Kungsträdgården vid Skeppsbron 1893 och drev den i flera år. Hon arrenderade en badrestaurang i Nybro år 1900 och 1901. 1901 köpte hon Hotell Larsson i Västervik, mellan Storgatan och Gamlebyviken. Där drev hon restaurangen Strandpaviljongen.
Ända till 1907 hade hon alltså hotell och restauranger i Västervik. Varför är hon inte omtalad i Västerviks historia? Kungsträdgården har jag läst om och Stadshotellet är kvar, om än i ny byggnad, och Strandpaviljongen har jag sett bilder på från tiden före 1908. Men inte Augusta.
Det var 1908 hon lämnade den här branschen, när pålningen och utfyllnaden av det som blev Strandvägen påbörjades. Hennes fastighet köptes av Emil Häggblad, som så småningom byggde sitt hus där. Så ungefär där hade Augusta en del av sin rörelse.
Det här skulle jag inte veta om inte min släktforskarkollega Ingegerd Hammarquist fått en fråga från en av Augustas nu levande släktingar som undrade om vi släktforskare i Västervik kunde berätta något om Augusta.
Så Ingegerd skred till verket och hittade Augustas historia, bland annat i mängder av hennes annonser i Westerviks Weckoblad, som Västerviks-Tidningen då hette.
Vi vet ju att kvinnors liv till stor del är bortglömd i historieskrivningen. Så även Augustas. Det måste vi råda bot på.
Nu hoppas jag att flera av er som läser detta kan meddela mig att ni visst kände till Augusta och hennes arbete. Att minnet av henne lever kvar i Västervik. Men under alla år jag arbetat som reporter i Västervik och skrivit mängder med artiklar om Västerviks historia, så har aldrig Augusta gett sig till känna.
Min kollega Ingegerd har skrivit en artikel om Augusta Magnell till släktforskarföreningens medlemstidning och ni som är medlemmar där ska få veta allt om henne. Till exempel hur det kom sig att Augusta, som var född i Värmland, tog sig ner till Västervik. Och vad hon gjorde när hon lagt 15 års krögarliv på hyllan.
Häromdagen läste jag att Stadshotellet tagit fasta på den lokala historien och anknyter till 1800-talets Gustava Sandberg i sin nyrenoverade restaurang. Bra, tycker jag. Men varför inte Augustas matsal eller Augustas Magnells rum också? Någonstans finns det säkert plats för att påminna även om henne.
Det är hög tid att låta även Augustas och andra kvinnors liv bli känt.