På ett Ted Talks-föredrag berättar en amerikansk forskare om sin forskning kring tacksamhetens betydelse för mental hälsa. Att tänka tacksamma tankar för det jag har och inte fastna i det jag inte har, stärker upplevelsen av livskvalitet och meningsfullhet visar forskning. Och vem vet inte det redan av egen erfarenhet? 

Men den här forskaren genomförde under flera år ett experiment att varje kväll tänka igenom vilka möten under dagen hon känt tacksamhet för. Och så skickade hon korta tack på sms eller mail till de personer hon mött. Hennes erfarenheter är fascinerande. Hon kunde efterhand spåra hur hon fick erbjudanden och kontakter under åren som hade direkta samband med de små tack hon själv givit till olika personer. Hon skapade på så sätt ett nätverk utifrån sin visade tacksamhet som gav tillbaks en mångfald av såväl oväntade inbjudningar till olika sammanhang som rena jobberbjudanden. 

Jag fick ett tackmail igår från en bekant från affärslivet som jag inte träffat på många år. Han skriver: ”Har följt programmet i många år med intresse. I glädje och sorg. Människors berättelser har alltid intresserat mig och ibland känner man igen sig och ibland öppnas dörrar till helt nya världar. Och blir ibland en hjälp i den egna utvecklingsprocessen. Det jag fäster mig i de samtal du fört med många människor är kanske i första hand tystnadens betydelse för ett samtal. Låter kanske konstigt men det är nog lätt hänt att forcera dessa samtal. Men viktigt att låta den man talar med få tid att reflektera och tänka till. Tycker du hanterat denna situation på ett utmärkt sätt men ändå kommit vidare i samtalen. Likaså avsaknaden av ett antal utfyllande kommentarer som man normalt använder i ett samtal. Ord och fraser som egentligen inte betyder så mycket annat än att hålla igång samtalet. Där använde du istället en talande tystnad. Det var bra.”

Tack för återkopplingen. Jag är bättre idag på att låta tystnaden tala men så har jag också gått på nitar så det sjungit både privat och professionellt när jag velat komma med egna klokheter, snabba lösningar, okänsligt tröstande. Varför? Jo för jag har inte förmått vara i min egen tystnad. Jag har istället aktiverats av min otålighet, mina krav, min oro, min egen hjälpnödighet. Det sista är ett härligt ord som min fru och hennes sjukgymnastkollegor använder när de inte kan hålla fingrarna borta från att försöka hjälpa en patient som i stunden inte är beredd att ta emot hjälp. 

Tystnad kan vara så mycket. Den kan vara påtvingad under hot. Den kan stå för rädsla och ångest. Den kan vara iskallt straffande. Tystnad är ett av de kraftfullaste uttrycken från vuxna som påverkar våra barn och kan fel använd skapa trauma. 

Men den kärleksfulla tystnaden ger istället plats åt den andre. Och den tystnaden har vi i allmänhet för lite av. Vi översköljs av ljud och bilder för att undvika tystnaden. Varför? Jag tror att tystnad är vägen till vårt mindre medvetna, till känslor och erfarenheter som vi vanligtvis inte vill eller tror oss orka med att känna. Men det är också vägen till vår kreativa förmåga – i tystnaden kan nya tankar komma fram. Speciellt om vi är trygga med att få vara tysta. 

Så vad vill jag påminna mig om inför sommaren? Jo, att ge mer plats för den närvarande tystnaden för att märka vad som sker i stunden. Och att tacka livet.