Det är många som skänkt pengar. Men nu är kanaljen försvunnen och kyrkan har aldrig hört talas om insamlingen. ”Vilka idioter som låter sig luras”, muttrar Britta. Sedan skyndar hon ut. Skjutsen har kommit. Hon ska till systern som fyller år. Precis då stannar en skåpbil utanför grinden och två män kliver ut.
”Hej damen, säjer den ene. Vi jobbar med trädbeskärning och ser att du behöver ha lite hjälp.” Då Britta invänder, att det är för sent på året blir svaret: ”Annat klimat, andra tider. Nu kan man beskära en bra bit in i november. Du ska få ett bra pris. Femhundra kronor per träd. Det där lilla trädet följer med på köpet och riset lägger vi ihop i en prydlig hög. Det blir tvåtusen totalt.” Britta tänker. Ja, nog behöver träden beskäras. Och rabatt. Hon återvänder in och hämtar pengarna. Sedan åker hon.
Men bakom häcken står Signe med Cykeln. Hon har hört allt och anar oråd. ”Väsnas lite extra om fem minuter, säger en av männen. Sedan går han till baksidan av huset. Signe tittar försiktigt fram och tar bilnumret, smyger därefter in till sig och spanar bakom gardinen. En motorsåg startas och Brittas stora päronträd har snart intagit ryggläge. Nu ser Signe att någon rör sig inne hos Britta. Dags att ringa polisen. Men polisen finns sällan på plats på landsbygden och kommer nästan för sent. De haffar karlarna precis när de går in i bilen för att åka iväg, bärande på två stora väskor.
När Britta kommer hem ligger det gamla päronträdet tvärs över hennes trädgård, medan de andra träden är lika risiga som tidigare. ”Ni kan vara tacksam över att ha en så rådig granne, säger en polis. Dessutom är hon vittne på att ni betalat tvåtusen. Annars hade det nog varit svårt att få tillbaka pengarna. ”På tiden att man fick nytta av den där nyfikna kärringen,” fnyser Britta.
Dagen därpå städar Britta upp efter inbrottet. Det knackar på dörren. Hon öppnar med svabb i hand och huckle på huvud. Utanför står en man i prästskjorta. ”God dag, säger han. Jag heter Johan och är er nya kyrkoherde. Ville bara…” Längre kommer han inte. ”Mig lurar man bara en gång, vrålar Britta. Försvinn, din kriminella odåga!” Och så går hon till attack med svabben och jagar iväg mannen ut i trädgården, där han lägger benen på ryggen och försvinner.
Belåten återvänder Britta till köket. Dags att ta en kopp kaffe för att lugna ner sig. Tidningen har hon ännu inte läst. Där ligger också kyrkans tidning. Det är en bild på framsidan. Det känns som hon sett den där mannen tidigare. ”Nye prästen på cykelturné för att presentera sig”, lyder rubriken. Britta rusar ut men prästen syns inte till. Med skammens rodnad ända ner i ändalykten sätter hon sig på päronträdet. En annan ändalykt, ömmande efter Brittas attack, vilar på en stol i köket hos Signe med Cykeln. Kaffet puttrar och Signe sätter fram nybakade bullar. Men först bjuder hon ”Livets dryck”, som stillnar rädslan hos en chockerad kyrkans man: Ett litet glas päronkonjak.
Från sin plats på päronträdet ser Britta hur Sven Bort i Busk kommer in genom grinden. ”Trist, det som hände igår, säger han. Jag kan såga upp och forsla iväg trädet om du vill? Vi båda drar sällan jämnt, men i såna här sammanhang måste grannar hjälpas åt.” ”Tack Sven, säger Britta.” Sedan får hon bråttom in. Ingen ska få se, när Britta Besk lägger ansiktet i förklädet, och gråter.
