Tre vigslar på nyårsafton, en dagen innan och en den 28 december. Så var det för vicepastorn Per Johan Ulrik Kernell i Hallingeberg de sista dagarna år 1836. Bild från Hallingebergs kyrkbok C:6 sidan 204.
Så här i mellandagarna kan det kanske kännas skönt att julhelgen är avklarad. Kanske planerar du nu för en hejdundrande nyårsfest.
Att festa gillade man även på 1800-talet, minst lika mycket som idag, tror jag. På jul och nyår samlades man i stugorna, unnade sig god mat och mycket mat och höll igång i flera dagar. De allra flesta var bönder och torpare och djuren skulle ha mat och korna skulle mjölkas varje dag, men i övrigt var det nog arbetsfritt alla helgdagarna både vid jul och nyår.
Eftersom man ändå skulle ha kalas och samla släktingar och bekanta så kunde man ju lika gärna ställa till med bröllop också. Alla var samlade och visthusboden var full. Bara att slå till.
Kanske var det så här man resonerade förr. När jag läser i de gamla kyrkböckerna ser jag att det skedde ovanligt många vigslar från och med den 26 till och med den 31 december. Ingen verkar ha gift sig på juldagen och väldigt få på annandagen men den 26 december var en mycket populär vigseldag. Liksom nyårsafton.
Det var därför vicepastorn Per Johan Ulrik Kernell i Hallingeberg hade full sysselsättning på nyårsafton 1836. Den dagen vigde han tre brudpar. Två i prästgården och ett i brudgummens hem. Han måste ha haft att göra nästan hela dagen. Undrar om han hann fira lite nyår själv framåt kvällen?
Det var ju vanligt att prästen var med på bröllopsfesten, men tre fester samma dag, hur organiserade han det? Mätt och belåten lär han nog ha blivit, men det känns som en riktigt stressig dag. Dessutom hade han haft en vigsel dagen innan, en den 28 december och en på julafton.
Så här hade det också varit en del år för hans far, kyrkoherden Ulrik Kernell i Hallingeberg. Så prästfamiljen kunde nog sällan planera för någon egen nyårsfest.
Vicepastorn var född år 1800 och hade prästvigts 1824 men gifte sig inte förrän 1845. Då valde han att låta bröllopet stå den 9 november, i stället för någon av de populära vigseldagarna mellan jul och nyår. För mellandagarna var länge riktigt populära dagar att gifta sig på. I många församlingar kan vi se att en fjärdedel, kanske ännu fler, av årets bröllop skedde just de här dagarna.
Kanske var det inte bara för att det ändå hölls kalas, utan också av sparsamhet, att det räckte med att ordna ett kalas. Dessutom var nog vår, sommar och höst mer hektiska arbetsperioder i bondelivet, och därför svårare att hinna ordna med bröllop.
Men mellan jul och nyår fanns det tid.