FoMo, rädslan att missa något, kan på sikt göra oss sjuka, menar krönikören som manar alla att öva mer på att vara medvetet närvarande i nuet.
Det finns många metoder för att träna på närvaron i nuet. Meditation, avslappning, yoga, qigong. Du har säkert dina sätt för att under en stund få släppa tankarna på det som har hänt eller det som ska hända och bara registrera det som sker just nu. Du kanske får den upplevelsen i naturen? Du uppmärksammar färger, skuggor, ljud utan att ha någon speciell avsikt eller tänka på annat än det som du ser och hör här och nu. Upplevelsen brukar ibland kallas för flow. Tiden upphör och du är ett med det du märker, med naturen, med din kropp, med din existens. Den här upplevelsen av medveten närvaro gör oss gott. Stresshormoner ersätts av må-bra-hormoner och livet kan njutas och kännas meningsfullt precis som det är. Kanske känner vi lycka.
Nu är ju inte medveten närvaro bara kopplad till känslan av njutning. Närvaro kan också innebära att komma i kontakt med smärtsamma känslor och minnen. Att träna på att våga vara kvar i upplevelsen kan paradoxalt nog vara en väg till att kunna släppa smärtan. Vår förmåga till att i nuet känna, uttrycka och agera på sorg, rädsla, ilska, skam är en del av vår överlevnadsfunktion, precis som djur har sina instinkter för överlevnad.
Men vad händer med oss om det visar sig att vi genom ständig digital uppkoppling och vanan att enkelt få belöningskickar förlorar en del av vår förmåga att vara i nuet? Det nya psykologiska begreppet FoMo – ”Fear of Missing out” handlar om rädslan att missa något inför framtiden, oron att inte ta tillfällena i akt för eventuellt nya relationer eller möjligheter. Många unga vuxna känner väl igen sig i fenomenet. Oron leder i sig till att hjärnan inte får tillräckligt av återhämtning som den behöver. Den jobbar då för mycket både med det förgångna och med tankar på framtiden. Kanske leder just detta till ökad risk för ”Missing out”. Författaren C S Lewis skriver att konsten att leva med närvaro är att ge lagom mycket tanketid till det som redan skett och till framtiden. ”Tacksamhet blickar bakåt och kärleken ser till det nuvarande. Fruktan, girighet och lust blickar framåt.”
Vi vet alla hur det är att fastna i det som redan skett, att ångra det jag gjort, att älta oförrätter. Och vi vet alla väl hur det är att fastna i framtidstankar, att oroa sig över det jag inte vet hur det blir, att kämpa envist för att komma till ett mål utan att njuta av nuet eller att överplanera och riskera att bli besviken.
Jag tänker att om det finns något verkligt avgörande som vi behöver få hjälp att utveckla för vår psykiska hälsa och livskvalitets skull, så är det just förmågan till att reglera vårt medvetande så att vi kan vara mer närvarande. Närvarande för att tydligare märka vad som egentligen sker runt omkring oss, för att komma mer i kontakt med våra känslor, för att kunna göra fler medvetna val, för att fördjupa relationer eller sätta gränser.
Jag har jobbat som konsult med många arbetsgrupper. Är det något som grupper behöver så är det förmågan att kunna stoppa upp i allt man pratar om och istället reflektera en stund över vad som sker just nu i gruppen. Hur samtalar vi? Pratar vi om rätt sak? Är det en bra process eller behöver vi hitta ett annat sätt att jobba här och nu? Kollektiv medveten närvaro ger gruppen möjlighet till en direkt förändring om man vill.
Lasse Övling.
Jag tänker på barns behov. Jag har i dagarna fått barnbarn och längtar efter att få hålla den lilla i famnen. Spädbarn kan verkligen inspirera oss till att vara närvarande i nuet från sekund till sekund.
Jag kollar i skolans läroplan. Där står mycket om att främja elevers lärande och utveckling men jag hittar ingenting om vikten av att träna på medveten närvaro. Ändå är ju skolans grundläggande roll att hjälpa barn till att med sin uppmärksamhet inhämta kunskap. Lärande sker ju alltid i nuet, och bäst om man är medvetet närvarande.
Jag kollar av nyfikenhet hur det är med politiska motioner i riksdagen som handlar om personlig utveckling i skolan. Den enda jag hittar är från 2018 där en centerpartistisk kvinna föreslår att riksdagen ska ställa sig bakom att utreda hur medveten närvaro kan användas i skolan. Motionen avslås i utskottet.
Men vi kan alltid själva träna på vår medvetna närvaro om vi vill. Vill du, så uppmuntrar jag till att du ställer dig själv den här frågan så ofta du kommer på det: ”Vad är jag medveten om just nu av det som sker inom mig och i mina relationer med omgivningen?”