I helgen hade vi besök av ena barnbarnet, en flicka som snart fyller sex år. Hon ville sy, så då gjorde vi förstås det. En sommarklänning ville hon ha.

Vi började med besök i tygaffären där hon hittade ett somrigt tyg med rosa och gula blommor. Två rosa knappar med olika motiv, och så lite glitterband att pryda klänningen med. Fin skulle den ju bli.

Det är bra att hon ville ha en sommarklänning, då behövde jag inte sy några ärmar. Mycket har jag sytt i mina dar, till och med en vinterjacka till äldste sonen när han var tre år. Men ärmar är svårt och att prova med nålar i tyget på ett barn är inte det roligaste. Så det fick bli en klänning med holkärm. 

För att sy kläder behövs mönster. Åtminstone om det inte bara ska vara en topp av raka bitar. 

När jag hade småbarn på 1980-talet fick jag mönster av min mamma. Hon ritade av mönster hon själv använt när jag och mina bröder var små, mönster till krypbyxor, hängselbyxor och skjortor. De använde jag en hel del för så där 30 år sedan. Men eftersom jag bara har pojkar fick jag aldrig något klänningsmönster av henne. 

Nu hittade jag ett användbart mönster i ett gammalt sparat exemplar av tidningen Vi Föräldrar, husorganet när barnen var små. En prinsessklänning ville barnbarnet ha och det klart att hon skulle få. 

Traditionen är stark och levnadsmönster sprids från generation till generation. Min mamma sydde. Hon hade arbetat som sömmerska innan hon gifte sig och sedan sydde hon i stort sett alla kläder till oss fem syskon när vi var små. Först i skolåldern fick vi köpekläder.

Mormor sydde så klart också, det gjorde alla mammor på den tiden, och tidigare. Jag har alltid gillat att sy sedan mamma lärde mig det och jag fortsatte som mamma, att sy barnkläder. Även fast det kanske ibland varit billigare att köpa. Men skapande arbete är trevligt. Jag sydde ju inte allt, som mamma och mormor gjorde, det hade jag ju inte tid med. 

Mina söner har lärt sig sy, fast de som småbarnsföräldrar numera knappast hinner. 

Mina barnbarn kommer säkert att sy, i alla fall om jag får möjligheten att lära dem. 

Barnbarnets nya sommarklänning blev förstås fin. Liv med knappar i halsen, rynkad kjol med mycket vidd, fickor på varje sida av kjolen och glitterband i midjan och på fickorna. Precis som hon ville ha det.

Det sista, att sy i knapparna och klippa bort trådändar, det gjorde jag på tåget när vi var på väg hem till mamma och pappa i Stockholm igen på söndageftermiddagen.