“Vi kan göra musik ihop!” 

Plötsligt så självklart. 

Jag är bra på att sjunga falskt

och är osäker på vad ordet melodi betyder.

Men när jag skriver 

känns det som att rytmen flyttar in i mina fingrar.

Och jag hade bara ett enda nyårslöfte i år: 

att leka mer.

Så jag säger HÅLL KÄFTEN!

till det lilla monstret som skriker 

nånstans där vuxenhet bestämde en åldersgräns för lek, 

“du kan inget om melodier,

du kan inte sjunga,

du kan inte skriva låttexter.”

“Nähä, och du kan inte leka, det kan jag” 

säger jag till monstret

och plockar fram mitt senaste loppisfynd.

En gul gosedjurskanin. 

Jag kallar den för Elefanten. 

Frågor på det? 

“Vi kan göra musik ihop!”

Plötsligt minns jag skidsemester med familjen. 

Jag och syrran i sittliften. 

Otåliga och med massa energi.

Vi beskrev det vi såg

det vi tänkte, 

vi formade ord och dom blev ramsor 

som sjöngs hela vägen nerför backen.

Tillsammans var vi den kreativa duon,

och det fanns inga gränser. 

Där leken bor växer fantasin

och den glömmer reglerna,

glömmer lagar om rimlighet.

Så du kan verkligen hålla käften lilla monster. 

Jag har skapat musik förut

innan vuxenhet knackade på

och sa att leken är slut. 

Det är den inte. 

Leken bor i fötterna när jag ser en rutschkana

eller hoppar fram bakom en sten

när jag vågar se att stenen är en gul kanin

och promenaden blev plötsligt en improviserad pjäs.

Leken bor inte i barnen,

det är barnen som bor i leken

och leken välkomnar barn i alla åldrar. 

Vill du flytta dit?