Tillväxt, gynnsam julhandel

ja, för vi har köpstarka konsumenter!

Så beskrivs årets julhandel.

Vi pratar alltså om julen efter en sommar

där vi snackade om värmeböljan

och sa att det berodde på oss,

på överkonsumtion och vår ohållbara livsstil.

Klimatångest!

Så sa vi, säger vi, känner vi

ändå,

tillväxt hit och dit.

Vi vill så gärna äta kakan och ha den kvar,

tro att hållbarhet och tillväxt kan bli bästisar.

Nej det kan vi glömma,

det är som om vi ska tända ett ljus

och samtidigt behålla mörkret.

Snälla nån, vem är det som ska växa till?

Tillväxt betyder egentligen att jorden krymper.

Kanske behöver känslan

av att mänskligheten kommer dö tidigare och smärtsammare

växa sig så stark att vi blir allt annat än köpstarka,

att vi slutar köpa nya kläder innan vi slitit ut de vi har,

slutar köpa oändligt många produkter

vi lärt oss att vi "behöver",

slutar flyga,

slutar konsumera engångsartiklar,

och aldrig mer delar ut gratisprodukter

bara för att marknadsföra oss.

Och vadå gynnsam?

För vem, för djurarterna som blir färre,

för arbetaren nån annanstans som fick en månadslön

som du hade kallat för otroligt snål

om det bara varit en julgåva från ditt jobb?

För platserna som drabbas av torka eller översvämningar?

För människorna som tvingas eller snart tvingas fly

för att vi överkonsumerar?

Nej, priset vi betalar för julklappen är inte högt,

eftersom någon annan betalar,

med sitt liv.

Vad är vi beredda att betala med våra liv?

Eller snarare: hur gör vi oss beredda

att omvärdera vad ett gott liv är?

Hur blir vi rörelsen

som leder till att politiska beslut måste tas,

och produktioner läggs ner

för att efterfrågan på nya produkter vänts uppochned?

Det är inte omöjligt.

Vi har förändrat samhället tidigare,

människors rörelse har till exempel gett oss

både allmän rösträtt och förbättrade arbetsvillkor.

Så varför skulle vi inte kunna nu?