Att vara i sällskap med sig själv är inte samma sak som att vara ensam. En insikt som för vissa dyker upp sent i livet.
Senast talade vi med Monica, en vän till Margareta som jag aldrig träffat. Liksom i alla våra poddar finns inget färdigt upplägg utan vi pratar om Monicas livserfarenheter, händelser och val som hon gjort i livet och som påverkat på gott och ont.
Monica är 78 år och reflekterar över vad som under hennes barndom bidrog till att hon tidigt utvecklade dödsångest. Hennes pappa dog plötsligt på en badstrand när hon var fyra år. Hon berättar så närvarande om vad detta bidragit till i hennes liv, om hennes tendens att alltid finnas till för andra och om sin ensamhet. För att få hjälp har hon gått i terapier och deltagit i samtalsgrupper.
Jag blir berörd när hon berättar om hur hon vid 51 års ålder, under cykling på Strandvägen i Stockholm, fick en aha-upplevelse som kom att betyda mycket. Hon insåg plötsligt att hon inte är ENSAM i livet utan att hon är i sällskap – med sig SJÄLV! En upplevelse likt det som en kompis till mig kallar ”Självsamhet”. I dag har Monica släppt rädslan för döden och hon lever ett rikt och meningsfullt liv, trots pandemin.
Vi avslutar inspelningen och eftersnackar en stund. Monica är uppfylld av samtalet och tacksam över att notera att hon fick flera meningsfulla små insikter och bekräftelser!.
Monica använder sig av en värdefull livskonst. Hon har förmågan att lyssna på sig själv, sina egna känslor. Hon kan reflektera, har lärt sig förstå sin bakgrund och bli vän med sig själv. Hon verkar leva med insikt om att möte med sitt inre, i dialog med andra, ger möjligheter att växa.
Jag har själv sökt och mött sammanhang som lärt mig mer om de här viktiga förmågorna.
Genom att jobba med terapi, kurser, radiopsykolog- och poddsamtal vill jag inspirera andra. Stimulera förmågor som att kunna stanna upp för att märka vad som sker, reflektera, känna och uttrycka, lyssna och ta in andra, förstå sin egen och andras bakgrund. Sådana förmågor är inte alls självklara, vi behöver träna och utveckla dem hela livet. Och jag vet av egen erfarenhet och genom hundratals klienter och kursdeltagare hur mycket de här kunskaperna kan betyda för att skapa ett meningsfullt och rikt liv.
Forskning stöder det här, vi kan utveckla egenskaper hela livet. Jag kan träna psykologiska förmågor som jag inte fått med mig från uppväxten. Jag behöver förstås inse att ansvaret för mitt eget växande är helt mitt eget. För att växa behöver jag kunna be om hjälp och inspiration, våga berätta om hur jag mår i mitt inre, våga testa att ta små steg ut på ovan mark. Och i det här utforskandet riskerar jag att möta såväl smärtsamma som pinsamma känslor. Men vägen kan leda till mer självacceptans och ökat inre lugn.
Det vi kallar Personlig utveckling eller att Växa som vuxen tror jag är avgörande för vår framtid på jorden. Många tänkare i dag uttrycker det så här: vi människor lever i en alltmer komplex tillvaro, vi är alltmer utsatta för intensiv påverkan, vi förstår alltmer att världen står inför allvarliga hot och vi anar att det kommer att ske fortsatt stora snabba förändringar. Vi människor behöver därför personlighetsutveckla både vår styrka och känslighet för att våga agera och stå upp för oss själva och samtidigt förstå att vi är delar av en helhet och beroende av varandra.
Hur stimulerar du din personliga utveckling?