Signe med Cykeln filosoferar över det dÀr med kroppshÄr, och hur det kommer sig att allt hÄr, förutom det pÄ huvudet, blivit nÄgot att skÀmmas över.
Signe med Cykeln sitter pÄ kökstrappan och bevittnar kampen medan hon löddrar in sina ben. Snart Àr det dags för salig Gustafs rakhyvel att ta sig an lurvet pÄ benen.
âNĂ€r hĂ„rstrĂ„na Ă€ sĂ„ lĂ„nge, sĂ„ de fladdrer i vĂ„rvinden som en vassrugge i höststorm, dĂ„ Ă€r det dags för gallring! Men bara precis upp över knĂ€na. För om en börjer Ă„ röje lĂ€ngre opp, dĂ„ blir det som nĂ€r en hugger ner en asp. Det slĂ„r sidoskott Ă„t alla hĂ„ll och en blir totalt igenvĂ€xt! För resten Ă€r det bra med behĂ„ring. Ett redigt och tĂ€tt buskage blir som ett skyddsfilter och hĂ„ller bĂ„de frĂ€mmande angripare och ohyra borta. Det sa min mor nĂ€r det begav sig, och det sĂ€ger den dĂ€r professorn Agnes Wold idag.
Men nu för tiden verkar det som om allt hÄr, förutom pÄ huvudet, Àr nÄgot man ska skÀmmas över. IgÄr sÄg jag pÄ reklamen i tv en karl som rakade skÀgget och sedan lyfte han pÄ kalsongresÄren och glodde ner för att marknadsföra att den dÀr elektriska tingesten han höll i nÀven, minsann Àven kan slutavverka det som göms dÀr innanför. BÀst han aktar sig, sÄ den inte kommer för nÀra nÄgot Àdelt och han blir skinnflÄdd. Det kan bli infektion i kalsongvÀrmen. BetÀnk, att ett litet sÄr som vanskötts kan leda till ett riktigt elÀnde och dÄ kan man ha vandrat fÀrdigt pÄ det hÀr jordklotet! Det var sÄ min Gustaf gick hÀdan. Han fick sepsis, eller blodförgiftning, som man sa förr, av en sjÀlvspricka och dog. Knall och fall, med gummistövlarna fortfarande pÄ. Jag förstÄr inte att karlar mÄste se ut som nyfödda barn överallt pÄ kroppen. Fjanteri! GÄ i stÀllet ut och ta tag i grÀsklippar'n eller trimmern och gör lite nytta!"
Signe tar en slurk av kaffet och sneglar bort mot grannen. Hon kan se hur Britta Besk ligger raklÄng i sin hammock med fötterna vÀnda mot solskenet. Hon har skrutit om att hon ska testa en ny och smidig kombinerad hÄrborttagning och fotrengöring till vÄren och nu Àr det dags för fötterna. Det Àr en blandning av honung, nÀsslor och finsand som ska smörjas pÄ och sedan sitta i en timmes tid. DÀrefter Àr det bara att dra av det hela och allt gammalt jox följer med. Britta verkar ha somnat dÀr i hammocken i vÀntan pÄ resultatet.
Plötsligt kommer ett stort svart moln farande mot hammocken. Det Ă€r en bisvĂ€rm och de verkar ha siktet instĂ€llt pĂ„ Brittas honungsfötter. Men Britta slumrar vidare och mĂ€rker inget förrĂ€n hela svĂ€rmen landat. Med ett skrik rusar kĂ€rringen upp, men fotkletet fastnar i verandatrĂ€et och hon stĂ„r pĂ„ huvudet i rabatten. DĂ€r ligger hon, med bina yrande om skankorna. âDĂ€r blev hon sĂ€kert skinnflĂ„dd om hasorna, flinar Signe. Precis som 'kalsongmannen'. Ja, det Ă€r minsann en kamp om boplatser, bĂ„de för fĂ„glar och bin. Tur för bĂ„de kĂ€rring och bin, att Britta inte tog sig an bikinilinjen. Ja, mest turligt för bina, förstĂ„s. För hade de flugit in i den 'bikupan' hade de sett döden i vitögat, ille knort!â
Nu har lugnet lagt sig i linden. Bara duvornas belĂ„tna kutterhoande hörs. Skatorna har accepterat flytten. Britta har linkat in och bisvĂ€rmen försvunnit. Signe tar en pĂ„tĂ„r, drar med handen över benen och konstaterar att nu mĂ„r âslanornaâ sĂ„ bra, sĂ„ att Ă„derbrĂ„cken spĂ€nner sig som i dans, likt tvĂ€ttlinor i vĂ„rvind! Och frĂ„n skogen klingar gröngölingens skrattsalvor.