"Gemenskapens demokrati betonar att alla behandlas respektfullt och att olika uppfattningar är viktiga. Strävan i denna demokratisyn är att ta tillvara människors olika resurser och så långt som möjligt låta alla få uppdrag i det gemensamma bygget."
Alla tystnar förstås och vänder ögonen mot henne, varvid hon omedelbart utbrister i ett stort leende. Anknytningsteori, lektion ett: vi är programmerade från födseln att söka anknytning så snart vi känner oss exkluderade och i barnens värld riskerar att dö på grund av att vuxna inte finns där i stunden för att ge beskydd.
Jag är med i en tankesmedja med några kloka kompisar. Just nu läser vi böcker om demokrati. De talar om tecken på att demokratin är trängd och hotad i den stora världen såväl som i det lokala samhället. Jag tänker med psykologögon att Hilmas reaktion visar på när demokratin är hotad i den riktigt lilla världen. I familjen.
Demokrati beskrivs på många olika sätt av statsvetare, debattörer, politiker… Jag tror de flesta ser demokratin kopplad till olika beslutsformer. I Sverige har vi fria val vart fjärde år, med förhoppningsvis skapligt välinformerade väljare, vilket i sin tur förutsätter nyhetsmedier fristående från maktcentra och en oberoende rättsapparat.
Jag tycker dock bättre om att se demokrati som en livsform, ett sätt att leva och vara människa i världen. En demokrati som inrymmer livsvärden som gör oss till värdiga människor som fungerar i en helhet. Den här synen bygger på att alla uppfordras till att delta i arbetet med våra gemensamma behov. Alla involveras i frågor om vad det innebär att tillsammans skapa värdigare liv för alla.
Gemenskapens demokrati betonar att alla behandlas respektfullt och att olika uppfattningar är viktiga. Strävan i denna demokratisyn är att ta tillvara människors olika resurser och så långt som möjligt låta alla få uppdrag i det gemensamma bygget.
"Våra psykologiska grundbehov handlar om anknytning, inkludering, gemenskap, trygghet. Och samtidigt balanseras dessa gemensamhetsskapande behov av dess motsatser som autonomi, gränssättning, egenfrihet, utmaning. Idag har vi ett samhälle som alltmer präglas av motsatsorden. Och det tror jag är ett hot mot demokratin", skriver krönikören Lasse Övling.
Kruxet med den här idén tror jag är att de flesta vuxna inte gör som Hilma, känner av utanförskapet och tydligt markerar sin vilja att ingå i gemenskapen. De flesta av oss har anpassat oss till normen att inte räknas som medaktörer i det gemensamma. Ansvaret ligger på politiken. Och många som har resurser att skapa bra egna liv, avskilda från det gemensammas bästa, uppmuntras till det. Vårt nuvarande samhällsbygge fråntar oss vårt gemensamma ansvar och ger det till betalda experter, till kommersiella aktörer, till heltidsanställda politiker.
När treåringen låter chokladasken gå runt är det viktigt att alla får en bit. "Han vet, intuitivt, vad som är människans grundläggande överlevnadsvillkor: Alla ska behandlas som delaktiga och inkluderas. Och fördelningen ska ske någorlunda rättvist."
Hilmas storebror Uno, snart tre år, bjuder runt chokladbitar från chokladkartongen. Det är jätteviktigt att alla får en bit, och när alla har fått, så går han en runda till där alla på nytt ska få sin del. Han vet, intuitivt, vad som är människans grundläggande överlevnadsvillkor: Alla ska behandlas som delaktiga och inkluderas. Och fördelningen ska ske någorlunda rättvist. Det här nedärvda förhållningssättet utvecklades förmodligen under tiotusentals år när vi levde i flock- och stamsamhällen. Alla var beroende av varandra och jämlikheten var någorlunda rättvis.
Idag utmanar Unos handling alla nyliberala idéer om att man har rätt att tjäna hur mycket pengar som helst på att kapitalisera på mänskliga behov, samtidigt som många lever i fattigdom. Hur ska en gemensamhetens demokrati hållas vid liv när vi står så långt ifrån varandra i status och inflytande och med så olika förutsättningar?
Våra psykologiska grundbehov handlar om anknytning, inkludering, gemenskap, trygghet. Och samtidigt balanseras dessa gemensamhetsskapande behov av dess motsatser som autonomi, gränssättning, egenfrihet, utmaning. Idag har vi ett samhälle som alltmer präglas av motsatsorden. Och det tror jag är ett hot mot demokratin. Att många människor inte ges möjligheten att få känna sig betydelsefulla, bli lyssnade på och inkluderas i gemensamma beslut. Håller du med? Jag föreslår att du läser den lilla boken ”Trängd demokrati – om politikens vardag och om att vara människa”.
Jag kommer fortsatt ha med mig Hilma och Uno som förebilder och inspiration. ”Skrik tills du blir sedd och lyssnad på och involvera alla människor som jämlikar!”
Lasse Övling.