Om din mormors farmors mor var piga på något av kungens slott och fick ett utomäktenskapligt barn, då är det inte ovanligt att det sägs att det är kungen som är far till barnet. Skulle alla sådana historier stämma, då hade kungarna minsann fått ligga i. Och det kanske de gjorde. Men säkert hände det också att det var andra manliga medlemmar av kungahuset som varit framme.

Du har nog läst artikeln i VT om Tore Nyberg, barnbarn till Karl Johan Blomgren från Hjorted, som genom DNA-test kunnat visa att ryktet i släkten är sant. Att Karl Johan Blomgren faktiskt har kung Karl XV som far. Fotografier visar också en viss porträttlikhet. 

Det är så det kan vara med släktforskning. Gamla släktskrönor kan visa sig vara helt sanna, fast ingen egentligen trott på dem. Eller så visar de sig inte stämma alls. Till exempel om din farmors far som skulle ha varit i Amerika några år, när han egentligen satt i fängelse.

I de flesta fall handlar kungabarnshistorier om Karl XV, som enligt dåtida rykten ska ha varit en riktig häradsbetäckare, som jagade kvinnor och festade. Så Tore Nyberg är säkert inte den ende som med dagens möjligheter skulle kunna påvisa kungligt påbrå trots att barnet aldrig erkänts. 

För det gjorde så klart inte kungen. Det som kunde förekomma var anonyma utbetalningar av "barnbidrag" eller att någon annan man övertalades att gifta sig med den gravida pigan och ta på sig ansvaret för barnet. Något som inte alls var ovanligt för överklassens män som utnyttjade sina anställda.

Av kungarna är det är inte bara Karl XV som förekommer i historierna. Även Gustaf V har utpekats som far till pigors utomäktenskapliga barn. En yrkesman jag fick besök av en gång på Helgerum berättade om det, när han såg mitt släktträd som hängde på väggen och förstod att jag släktforskar. Vi diskuterade bland annat DNA-test. Men hur det gick sedan vet jag inte. 

Att man vill veta hur det egentligen förhåller sig med de gamla ryktena förstår jag, nu när det går att hitta okända fäder med hjälp av DNA-test. Lite kul kan det säkert kännas att få veta att man är släkt med kungahuset. 

Men mer tror jag det handlar om ens egen identitet. Vem är jag? Varifrån kommer jag? Vad har jag fått i arv av mina förfäder och förmödrar? Varför är jag den jag är?

Ju mer jag släktforskar desto mer förstår jag sökandet efter det.