Eftersom Konrad med krumbenet tvingats ställa undan cykeln med tanke på sitt onda ben, tar man ett stopp hos honom. Nu sitter de i slänten ner mot ån och njuter av allt vackert och av den medhavda matsäcken. Sven bort i Busk har med sig durspelet så det blir en och annan vårsång mellan småpratet. Alla har fått sina sprutor men de sitter ändå glest. Varför trängas när Naturen så generöst öppnar stora famnen? 

”Jag hörde att Britta Besk skämde ut sig på affären häromdagen, säger Gullan. Hon hade tagit med sin syster och hennes båda grannar in i butiken. Och där stod de länge och pratade utan att ha något direkt ärende. Folk fick trängas för att komma förbi dem. Till slut tappade en i personalen tålamodet och gick fram till dem och sa att de i stället kunde ta samtalet ute i friska luften. ”Jag förstår att ni fått era vaccin, sa hon, men det har inte alla våra kunder och vår personal. Ibland undrar man hur ni tänker? Här har vi i yngre generationer gjort allt vi kan för att skydda er som är äldre från att smittas. Borde inte ni då tänka tanken, att inte trängas så vi i vår tur slipper blir sjuka?” Det slutade med att Britta skällde ut den stackars anställda och vrålade att hon minsann aldrig mer skulle sätta sin fot i den butiken.” 

”Hon behöver i alla fall inte gå dit för att köpa toapapper, muttrar Hjördis. Minns ni förra våren, när Corona började spridas och toapapperet var begärligt?  Då höll sig Britta framme och köpte upp varenda rulle som fanns i affären. Sedan stod hon utanför och försökte sälja det till dubbla priset. Skamligt, att tjäna pengar på folks oro! Men folk vägrade köpa av henne så hon lär ha ett rejält lager i källar’n.”

Sven tar vid: ”Ja, en del beter sig som i visan ”Släpp fångarne loss!” På tal om annat läste jag i tidningen att de skaffat en robot till kommunen. De kallar honom visst Kommun-Kim. Han ska svara på en massa frågor så folk på kommunen inte behöver prata med vanligt folk. Det har de ju i och för sig redan slutat med. Det låter på namnet som om den där Kim kommer från samma ställe som viruset. Behöver de ännu en robot i den där bunkern? Jag tycker det verkar vimla av dom, speciellt i ledningen. Osynliga är de i alla fall. Det är ingen risk att de är ute i samhället och trängs. De borde släppas ut på gator och torg för att prata med folk i stället.” 

Nu är det dags för Signe: ”Hörde ni förresten om det där vaccinet från Ryssland? Sputnik, heter det visst. Putin lär ha beordrat laboratoriet att de skulle lägga in lite Viagra i varje dos. Han är bekymrad över att barnafödandet går ner så drastiskt. Men han tänkte inte på, att det inte var folk i fertil ålder som fick det först. Gammelgubba’ blev som galna efter första dosen. Fick de inte napp gick de på tomgång tills krafterna tröt och många dog. Putin tog ju också vaccinet. Han var visst i sitt palats vid Svarta havet när han fick första dosen. Käre ti’ va han löpte amok! Han släppte loss fullt ut och där var det minsann en ”raket” som steg till väders, värdigt namnet Sputnik, innan kraschlandningen kom, ille knort. Kreml bävar, inför hans andra dos.” 

Margit fnittrar och tittar på sin gubbe Erik mä framhänget: ”Om jag får tala för oss båda så behövs minsann inget Sputnikvaccin här inte. Det räcker med att jag klämmer te lite runt sadeln framför, där jag sitter bak på tandemcykeln. Då blir det snabb färd hemåt för å släppe fångarne loss!”