Tankar i flyttpackningen

Jag packar inför en flytt. Och vi står vid ett nytt år. Det är förväntansfullt. Men bor det en annan nyans i förväntan än för bara ett år sen? 

Förväntan vid flytten har en annan nyans än förra årets förväntningar, skriver krönikören.

Förväntan vid flytten har en annan nyans än förra årets förväntningar, skriver krönikören.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Krönika2021-01-30 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nytt år. 2021. Har du vant dig vid den nya siffran?

Har du vant dig vid nya vanor?

Har du gett storslagna nyårslöften?

Har du gett

upp?

Gett upp 2020?

Gett upp en dröm

eller blåst liv i en glömd? 

2020 såg vi fram emot bästa året. 

I januari planerade jag min 30-års-fest. 

Jag såg framför mig en fest full av vänner. 

Jag har inte haft den än. 

Jag ställde in, eller om. 

Hoppades på sommaren. 

Sen kom sommaren. 

Och hoppet om nästa. 

Vanan från 2020: ställa om. 

Jag packar mina flyttlådor. 

Jag bär upp låda för låda från förrådet.

Packar upp och rensar ut, 

packar om och packar ner.

Min katt tittar nyfiket på. 

Jag hittar saker jag glömt.

Jag hittar cd-skivor, änglar, krukor.

Saker! Tänk så mycket saker det finns i världen. 

Grönsaker till exempel,

typ såna som Någon på andra sidan jorden odlat.

Katten ligger i soffan. 

Jag fortsätter packa. 

Tre år bodde jag här.

Lika länge som på Markörgatan. 

Som om det är nåt magiskt med siffran tre,

tänker jag, i jakten på en mening med sambandet. 

Kanske finns det ett just där.

Kanske finns det bara

händelser som skapar ett liv. 

Men jag har aldrig haft tre katter.

Och visst kan jag ivrigt undra,

vad kommer händelserna ha skapat för liv

om tre år framåt från nu? 

Kommer jag odla grönsaker?

Kommer jag ha en fest? 

Det jag vet:

jag ska sluta skriva krönikor här. 

Jag är en människa.

Jag bor med en katt. 

Min katt och jag flyttar

men inte tillsammans.