Numera känner jag dock lite motstånd och anar att det säkert kommer att strula på något sätt. Anledningen är att jag bytt dator och uppgraderat programvaran och inget är sig likt. Mejl och texter försvinner och jag letar förgäves. Att ringa supporten bär mig emot. Känner på mig att mottagaren suckar: ”Nu ringer hon igen! Fattar hon inget?” Hur ska en datatekniker förstå, att ”hon” är helt ointresserad av teknik? Att jag bara vill ha allt enkelt och smidigt så jag kan ägna mig åt mitt jobb: Att skriva.
Mitt bristande intresse för teknik leder mig ibland in i pinsamma situationer: Nyligen lämnade jag in min bil på service och fick en lånebil. Jag behövde inte sätta in nyckeln utan bara ha den på sätet och så trycka på start, ja ni vet. Då tänker jag i min enkla lilla hjärna, att det också finns en knapp för handbroms, som i min bil. Jag startar bilen och börjar leta. Trycker på en massa knappar och försöker åka iväg, men bromsen är fortfarande i. Jag skyndar tillbaka, för att få hjälp. En trevlig man följer med mig till bilen, tittar in och säger med ett leende: ”Den här bilen har en traditionell handbroms som du måste släppa.” Och där mellan sätena tronar en handbromsspak! Ridå.
Nu väntar ett nytt eldprov: Jag har konstaterats ha ett antal andningsuppehåll nattetid och blivit ordinerad att sova med en skena. Tvärtemot vad min gamla faster Tyra hade i munnen när hon landade i sänghalmen: Inget alls. Tänderna låg i ett vattenglas på sängbordet. Det hände att jag sov över hos fastrarna och var alltid så fascinerad över det här med lösgommen. När den åkte av blev Tyra insjunken och otydlig i talet. På morgonen sa det bara ”glapp och klafs” och så satt de där. Tyra blev söt och begriplig igen.
Skenan är på tillverkning i Boxholm. Hur ska det gå till att få in den? Troligtvis kan jag inte ringa teknikern när det kärvar i mungiporna vid sängdags. Tydligen drar skenan ut underkäken så jag får ett stort underbett. ”Jag sover i särk och underbett.” Om jag råkar titta mig i spegeln nattetid under ett toabesök lär håret resa sig. Kanske hade det varit enklare att göra som min läkare föreslog med ett leende: Lägga behån på ryggen och stoppa in apelsiner i kuporna. Då lär man inte sova på rygg i alla fall och slutar snarka. Där snackar vi teknik som jag förstår. Återkommer med rapport!