"Tomten dök upp runt halv elva-tiden. I minimänniskornas värld var det en oändlig väntan mellan gröten och hans ankomst så de hann bli på ganska dåligt humör", skriver krönikören, som firat jul i högt tempo.
Helt plötsligt är julen över. Jag tillhör den klicken som tycker det är ganska sorgligt. Hela december byggs det upp en förväntan inför det som komma skall. Man dricker glögg, tänder ljus, tittar på julkalendern och lyssnar på plingande julmusik. Så kommer julen, rivstartar i 180 och på ett litet fingerknäpp är den förbi. Sista tonen av ”Stilla natt” hinner knappt ebba ut innan porslinstomtarna plockas ned i lådor och det börjar göras reklam för mellandagsrea på tv.
Efter det smakar glöggen inte lika gott längre och julmusiken känns mer vemodig än mysig. Trots att vi är en bra bit in i januari tänkte jag i den här krönikan blicka tillbaka på hur vår jul var. Innan jag och min man fick barn brukade vi äta jullunch på varsitt håll och sedan mötas upp på kvällen. Nu när vi har en egen familj vill vi såklart fira tillsammans. Så under julhelgen var familjen Strömqvist på turné. Det var bara bussen som saknades.
Vi vaknade i Vimmerby, där vi åt grötfrukost. Tomten dök upp runt halv elva-tiden. I minimänniskornas värld var det en oändlig väntan mellan gröten och hans ankomst så de hann bli på ganska dåligt humör. De visste förmodligen inte vad de skulle göra av all förväntan och det resulterade i sura miner och irriterade föräldrar som inte förstod hur barnen kunde vara något annat än glada och tacksamma den här speciella dagen.
Julklapparna revs upp i ett nafs och sedan for vi vidare mot jullunchen i Hultsfred. Medan Kalle Anka skuttade runt på tv:n i bakgrunden var det dags att packa ihop för sista stoppet för dagen. Västervik.
Dagen därpå skulle alla samlas igen för julklappsspel. Det var även knytkalas, så förutom presenterna till leken skulle också mat förberedas och tas med. Annandagen väntade ett sista firande. Fem stopp på tre dagar. Vansinne tycker säkert vissa. Det tyckte vi också när vi stod där med svetten i pannan och försökte få ihop logistiken. Rätt julklappar skulle till rätt ställe. Väskan packades upp för att packas ned för att packas upp igen.
"Rätt julklappar skulle till rätt ställe. Väskan packades upp för att packas ned för att packas upp igen."
Samtidigt är jag så otroligt tacksam. Tacksam för att vi har så många människor i vårt liv att fira jul med. En av kvällarna hade vår äldsta dotter Nova en trollerishow för oss med sin nya trollerilåda. Sedan var det dags för barnens morfar att visa vad han kunde. Nova var imponerad.
"Trolleri går ut på att få det att se ut som att man gör en sak, men i själva verkat gör man någonting helt annat", förklarade morfar.
Nova funderade en stund.
"Så när det såg ut som att du trollade för oss. Var du egentligen och kanske åkte rutschkana då?"