Dottern var nöjd med sitt äpple. Men det byttes till förtvivlan när de andra barnen hade med sig matlådor med olika fack som varit fullproppade med morotstavar, äpplebåtar, vindruvor, melonskivor och jordgubbar.
På senare tid har jag uppmärksammat ett fenomen som får mig att ifrågasätta om det är barnen som gör föräldraskapet till en utmaning eller om det är vi föräldrar som sätter krokben för oss själva. Vi ska prata frukt. Banan, melon, kiwi och citron.
När jag var liten hade vi fruktstund på schemat där vi satt i en ring och fick äta en frukt vi tagit med oss hemifrån. Eftersom skolan numer ska vara helt avgiftsfri får inte längre skolan kräva att barnen ska ta med sig frukt. Men på min dotters skola får de lov att göra det om de vill. Tanken med den icke-obligatoriska frukten är att barnen, om de behöver, ska kunna ladda på med energi mellan frukost och lunch.
Jag och dottern gick till affären och köpte lite frukt hon kunde ha med sig första veckan. Lyckligt ovetandes om vad som väntade lade jag i ett äpple i väskan till premiärdagen. Hon var så nöjd, så nöjd, men kom hem förtvivlad. Varför då? För att de andra barnen hade haft med sig matlådor med olika fack som varit fullproppade med morotstavar, äpplebåtar, vindruvor, melonskivor och jordgubbar.
Tanken med skolans icke-obligatoriska frukt är att barnen ska kunna tanka energi. Men krönikören blev varse att ett äpple inte duger längre. "Nu har vi föräldrar startat någon slags frukttävling. Är det för att glädja våra barn? Eller grundar det sig i föräldraprestige?" Genrebild
En förälder berättade att hon tyckte det var så mysigt det där att fixa frukt varje morgon. En annan har på dotterns begäran gjort ett färgschema. Röda frukter på måndagar. Gula på tisdagar och så vidare. Jättekul tyckte hon. HJÄLP MIG känner jag. Jag har tillräckligt sjå att få i väg barnen på morgonen i vettiga kläder och borstade tänder. Inte har jag tid att dessutom stå och skära upp fyra sorters frukt i dagens färgkategori.
Det har också kommit upp en åsikt om att barnen borde få ta med sig russin. Det är ju ändå vindruvor. Men var ska vi då dra gränsen undrar jag? Kommer det sluta med att barnen dukar upp äpplepajer och hembakade hallonmuffins? Huvudingrediensen är ju ändå frukt och bär.
"Det har också kommit upp en åsikt om att barnen borde få ta med sig russin. Det är ju ändå vindruvor. Men var ska vi då dra gränsen undrar jag? Kommer det sluta med att barnen dukar upp äpplepajer och hembakade hallonmuffins?"
Jag undrar också vad syftet med det här är. Om alla barn hade med sig vanliga frukter är jag övertygad om att de skulle vara nöjda, men nu har vi föräldrar startat någon slags frukttävling. Är det för att glädja våra barn? Eller grundar det sig i föräldraprestige? Inte nog med att de här fullproppade matlådorna skapar press hos oss föräldrar. Frukten blir också en klassfråga bland barnen. Hur känns det för ett barn som inte får med sig någon frukt att se klasskompisarna duka upp amerikanska blåbär?
Min dotter var ju överlycklig över sitt äpple. Nu duger det inte längre och det är hundra procent föräldrarnas fel.
