Att vara lärare i dag är inte lätt, menar skribenten som tycker att lärare blir alltmer ifrågasatta och att det blivit mindre acceptabelt att tillrättavisa stökiga elever.
Allt oftare har jag i rollen som lärare under åren suttit inne på någon rektors kontor för att försvara mig då en upprörd förälder ringt och klagat. Det kan ha rört sig om mitt val av placering i klassrummet eller att jag blivit arg på deras barn.
Jag gick ut musikhögskolan 2010 som sångpedagog med en lärarlegitimation. Under årens lopp har jag då och då arbetat som lärare i klass, vid sidan av mitt jobb som musiker och sångpedagog.
Jag vågar påstå att jag har sett en radikal förändring beträffande elevers rättigheter och avsaknad av skyldigheter, under de tio år som jag klivit in och ut ur läraryrket. Jag önskar att förändringen vore en tillfällig anomali i väntan på en konstruktiv åtgärd. Det förefaller mig dock högst osannolikt då jag tror att det hela bottnar i en djupare samhällsförändring och ett paradigmskifte i synen på barns uppförande.
Ni ska nu få följa med mig in i ett klassrum.
Jag står redo att bjuda in en klass till en musikalisk resa, där vi ska möta olika kompositörer genom tiderna. Jag vill att de ska bli knockade av innerligheten i musiken och omtumlade av tonsättarnas temperament, men det händer inte. Istället hör jag en elev skrika från ena hörnet av klassrummet: ”Har du nån sexleksak hemma?"
Det hela resulterar således i att det är jag själv som blir knockad och omtumlad, men inte av den musik jag står redo att bjuda in till, utan av en i sammanhanget högst olämplig fråga.
I väntan på mitt svar sprider sig en tystnad i klassrummet och jag vet att allt jag säger kan vändas emot mig, så jag säger ingenting alls. Ilskan över respektens dystra frånvaro och över utopin om ett glädjerikt lärande hänger som en vissen kaktus i strupen på mig och det sticker. Jag känner mig normalt vass i mitt eget anförande gentemot elever men kaktusens taggar har kroknat och jag står mållös.
En kraftig markering från en lärare eller en tydlig konsekvens för elevens del, kan sätta igång en svallvåg av möten där man som lärare inte sällan hamnar i ett hav av ifrågasättande från ledning, föräldrar och elever.
Vi lärare är också människor, vi har känslor, och vi kan bli arga. I synnerhet när vi alltmer frekvent utsätts för grövre påhopp från elever.
Jag tycker mig se ett skifte i vilket skolan har förvandlats till business där elever är kunder och kunden har alltid rätt. Trots att vi lärare har gedigen utbildning och i bästa fall lärarlegitimation, så ifrågasätts vi allt oftare. Rektorn får dagligdags lugna upprörda föräldrar vars barn kommit hem och varit ledsna över att de minsann inte fick veta att det skulle vara prov eller för att läraren tillrättavisade dem inför de andra i klassen.
Det skulle bli enormt tidskrävande att tillrättavisa varje enskild individ utanför klassrummet. Då hade telefonen gått ännu varmare inne på rektorns kontor, till följd av betydligt mindre undervisningstid. Jag tror att denna acceptans vinner gehör så länge vi lärare tillåter det. Vi behöver få vår auktoritet tillbaka, men det kommer att bli svårt så länge vi ser på eleverna som prinsar och prinsessor som ska curlas in i kunskap.
Sanna Hogman.
Inte sällan har jag mött elever som systematiskt utövar makt mot lärare genom att bryta mot de normer som i samklang med detta beteendemönster sakta men säkert börjar lämna skolans väggar. Det finns en stark komplexitet i hela den här utvecklingen och jag tror att mycket handlar om att bygga ömsesidiga relationer mellan lärare och elever.
Här finns dock ett dilemma, skolans ramar ger inte utrymme för den tid det skulle ta att knyta en bättre kontakt med varje elev. Respekten för lärare ges inte längre per automatik, vilket det kan råda skilda meningar om, men oavsett det så är det en sanning att förhålla sig till. Det gör det hela än mer komplext eftersom vår tid blivit allt snävare. Mentorerna har på gott och ont tagit över mycket av den kontakt vi pedagoger tidigare hade med varje elev. Vi blir anonyma och ifrågasätts alltmer frekvent. Mentorerna skulle göra vårt arbete enklare men istället har vi fått andra rent administrativa uppgifter på vårt bord och kommit längre ifrån våra elever.
Jag skulle önska att man slutade dalta med de elever som inte lärt sig hur man beter sig mot en lärare. Jag skulle också önska att lärarna fick mer tid för att kunna bygga sunda relationer med eleverna där en ömsesidig respekt förgyller allas vår tillvaro innanför skolans fyra väggar.