Att stå var och en och laga mat vid elspis är dyrt. Dessutom går man miste om den trivsel som är helt gratis, när vänner samlas. Signe är den enda i gänget som har vedspis och ved finns så det räcker och blir över. Prima björkved, efter att hon gallrade ordentligt i björkdungen förra hösten. Hon behöver inte handla. Det gör de övriga och så delar man på kostnaden.
Men fredagar blir det inget hemlagat. ”Fredag är vågor i håret och extra guldkant i själen”, som Signe säger. Då träffas man inne i samhället. Först torghandel och ärenden. Därefter lunch på någon av de små matställena. Olika platser varje fredag, för rättvisans skull.
Det doftar saffran i köket. Årets första saffransbak ska snart smakas av med kokkaffe därtill. Därefter blir det att laga ärtsoppa, gryta på älgkött och så rotmos. Rejäla byttor så det räcker för alla. Värmen i köket sprider sig till varje vrå av huset. Kvällen innan har Signe kokat sin glögg på öl, brännvin och kryddor. Nu sitter vännerna med varsin het glögg i handen. ”Tänk så hemtrevligt det är, säger Gullan. Att samlas vid köksspisen en ruggig novemberdag är något jag unnar alla. Minnet av dofterna från köket när man var barn kommer tillbaka. Jag skulle önska att alla ungar kom hem till den här trivseln. Ett hem där man värdesätter matlagning och där barnen får vara med från början och röra i grytorna följer oftast med hela livet. Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli!”
”Jag älskar mitt gamla kök, säger Signe. Det är lite nött här och där men jag skulle inte för allt smör i Småland byta ut det mot en dyr påkostad spis och skinande blanka köksytor och alla de där köksattiraljerna som man ser i tidningarna. Men används de? Eller blir det mest att slänga fram lite hämtmat alla veckans dagar. Är det inte dags för lite verkstad i hemmets mittpunkt? Jag begriper att långkok inte funkar på vardagar. Men i stället för att lägga en timme på att flippa med telefonen kanske man skulle leta upp en massa snabblagade recept på nämnda mobil och dra i gång! Dags att vandra tillbaka till grytorna med ungarna i släptåg! Och förresten är efterfrågan på vedspisar enorm. Vem kunde tro, att de skulle gå en ny vår till mötes? Jag har hört att barnfamiljen som köpte Anderssons hus behöll sin klenod när de byggde om. Jag kanske ska bjuda in dem på matlagning så de får lite tips till att laga långkok på helgerna.”
Dagen blir lång. Efter avsmakning av de olika rätterna och fördelning till var och en är det dags att vinka hejdå. Men Signe är inte helt klar i köket. I badrummet väntar lite tvätt av underkläder. ”Vilka rejäla bomullsbyxor jag hittade på torget i fredags, tänker hon. Nu när vintern närmar sig ska det vara bomull. Inget syntetiskt skräp. Men jag vill gärna skölja upp dem lite så de inte har några bakterier liggande i sömmarna. Sen är det bara att hänga dem på tork över spisen.” Hon flinar när hon tänker på vad Sven bort i Busk brukar säga: ”Raggsockor och kalsonger ska spistorkas. Inget banlon här inte! Det kan bli eldfängt. Vinter betyder långkalsonger i bomull med gott om plats. Nu när styrsla’ i ”manligheten” ä väck för längesen, ska en låta grenverket hänge mjukt.”
Så rätt, gamle gubbe: Varma bomullsbyxor och spisvärme! Då blir det saligt värr’ i mittens rike!