Hett kaffe, brasa, nyhets- och väderkoll och lite innefix innan jag ger mig ut i ett orört vinterland. Minst en decimeter snö. Ett par minus. Solen kämpar sig upp i nivå med trädtopparna. 

Skottar snö. Hugger ved. Elvakaffe mot solig söderväg. Ljuvligt.

Det är vår första vinter på heltid vid ”bukten”. En god vän som huserar uppströms vid samma sjö har satt den där etiketten på läget här nere i södra viken och även om bukt väl närmast hör haven till gillar jag uttrycket och tar det gärna till mig. Kanske just för havets skull.

Gott om ständiga gäster vid fågelbordet intill björken och utegranen som fortfarande får stå kvar. Blåmes. Talgoxe. Entita. Nötväcka. Gulsparvarna har inte synts till i dag. Men en koltrast var förbi och hackspetten, som varje dag. Några domherrar satt i björken på julafton. Hoppas få besök av sidensvans, det var länge sen.

Snötyngda buskage i slänten. Stora snöiga överhäng från taken. Rakt över lägger SAS lunchplan från Malmö till Arlanda en lång vit ångande svans över den blå himlen. Sjön ligger som ett milsvitt fält norrut. Det är vackert. Så satans vackert.

Jag känner mig som en vinterlyriker.

Jag som tills för bara några år sen avskydde vintern. En plåga att fly ifrån, och jag tröstade mig med att vintern är bästa årstiden, för då är snart våren här. 

Nu vill jag inte gå in.

Solen värmer mot väggen. Hämtar mer kaffe. Hämtar bok. Tvingar mig in till sist när jag måste gå på muggen. Vinterlyriker pissar inte i snön.

Några dagar senare dyker plötsligt en obekant besökare upp. Vad är det där för en figur? reagerar jag på den lilla bruna varelsen, som kryper upp där en trallplanka tagits bort för att få höstregnen att rinna undan fortare, och som sen ser sig om över den ihopsjunkande vallen med tösnö.

Det är väl ingen råtta eller sork. Nej, kan det inte vara. De är inte ljusbruna med vitt bröst. Och knappast så smärta. Anar vad det rör sig om, men kollar för säkerhets skull en digital kunskapsbank. Jodå – en vessla. 

"Kan möjligen åstadkomma skador på husgrund, men tar möss, råttor och sork, så mer fördel än nackdel att ha inpå husknuten, även om den också tar småfåglar." 

En lätt bugning: ”Välkommen, Ville Vessla”. Det gäller att vara försiktig med att för snabbt avvisa objudna gäster.

Vi själva. Dagarna. Vi tillhör också de tillfälliga gästerna. Vi är på besök. Ett tag.

Allt är i rörelse.