I mer än ett kvarts sekel, under andra hälften av 1900-talet, var Kurt den självklare kapellmästaren för Curt Anders dansorkester. Det går inte att föreställa sig en lämpligare person som orkesterledare. Hans personlighet var en utstrålning av livsglädje, positivism och generositet. 

När alla andra var trötta och pessimistiska var Kurt den store optimisten. Hans personlighet smittade av sig, han kunde ingjuta livsmod och självförtroende i sina medmusikanter och därmed skapa en kreativ musikalisk miljö.  Ett stort antal musiker har i olika perioder spelat med Curt Anders. Kurt hade en enastående förmåga att knyta unga musiker till orkestern, ungdomar som fick förtroende och uppmuntran och utrymme för egna initiativ. Och vi hade alltid så himla roligt. 

Vi som varit med och spelat med Kurt har alla samma upplevelse: Perioden i Curt Anders är det finaste och roligaste minnet i livet. Många av oss har fortsatt att musicera i olika sammanhang, några har valt musiken som yrke. 

Kurts livsgärning, jag vill påstå kulturgärning, har satt djupa spår. En speleman och kulturpersonlighet av stora mått.