Birger har lämnat oss för alltid, ett meddelande som jag mottog med stor sorg men inte direkt oväntat då han varit dålig en längre tid.
Birger och jag har känt varandra genom hela livet som arbetskamrater och vänner. Jag träffade Birger när jag som sexåring flyttade till Karlsholm i Hycklinge. Birger var som en storebror för mig. När jag började skolan i Ålhult träffades vi nästan varje dag då Birger bodde på samma gård som nu vid sin bortgång. Han lärde mej göra visselpipor av sälg, vi var i smedjan och i cykelverkstan. Vi åkte lättviktare på gamla vägen.
Efter några år flyttade jag till Flytthem i Horn. När Birger gjort lumpen började han köra mjölkbilen åt Ragnar Svensson i Drabo. Efter en tid började han köra taxi åt Elsa Stål i Hycklinge. Då träffade han sin fru Marianne som jobbade på Västerlidens ålderdomshem.
Birger slutade köra taxi tidigt 60-tal då han började hos AB Väg och Planering i Gullringen, där även jag arbetade. Vi arbetade där tills bolaget upphörde. Vi jobbade i Göteborg och bodde i husvagn och lagade maten tillsammans.
Vi for omkring över nästan hela Sörmland och byggde vatten och reningsverk. Vi bodde mestadels i Vagnhärad och åt på Tre Rosor. Vi köpte nyrökt böckling på Volins rökeri. Birger var fortfarande som en storebror åt mig.
Så småningom böjrade Birger på Jansons Entreprenad AB I Kisa där han arbetade till sin pensionering. Jag började på Tekniska Verken i Linköping där Birger körde ibland. Vi bildade familjer, både Birger och jag. Vi umgicks mycket under Birgers levnad. Vi firade nyår hos oss och påsk hos Marianne och Birger. Vi träffades ofta andra lördagar och helger.
Även om Birgers familj saknar honom så gör vi det från Högalund också. Vi tänker på er och familjen.