Det är med sorg och smärta vi nåtts av beskedet att vår vän och kollega, förre ambassadören Bo – Bosse – Eriksson, Stockholm, oväntat avlidit.

Bosse Eriksson blev 72 år och efterlämnar hustrun Annika, barnen Hanna och Jacob med familjer.

Bosse var en högt skattad vän och kär kollega. Det var stimulerande att träffa Bosse. Alltid hade han något överraskande och uppiggande att berätta. Rapp, underfundig och på gott humör. 

Vi hade kontakt med Bosse för bara några dagar sedan. Han var då frustande ivrig att dela med sig av sina dråpliga iakttagelser och skarpsinniga politiska utsagor. Och, som alltid, full av aktuella läsintryck och ambitiösa läsplaner. 

Bosse började som UD-aspirant 1972. Han verkade vid UD till sin pensionering med mellanspel som pressekreterare vid försvarsdepartementet, journalist på LO-tidningen och rådgivare till LO:s ledning. Bosse hade också utlandsposteringar, bland annat som ambassadör i Manila. De huvudsakliga insatserna i yrkeslivet gjorde Bosse inom säkerhetspolitiken och på underrättelseområdet.

En syssla för yngre tjänstemän på UD är jourtjänstgöring under helgerna. Ödet ville att Bosse hade jouren den natt 1986 när statsminister Olof Palme mördades. UD blev helt oplanerat en krisledningscentral med Bosse som rätt man på rätt plats. Med sitt otvungna sätt, sitt lugn, sitt goda omdöme, sitt naturliga ledarskap och med sin oräddhet gjorde han i det tysta en storartad insats för att samordna UD:s och regeringens krishantering.

Bosse följde världspolitiken noga – även som pensionär föredrog han BBC och CNN framför Aktuellt och Rapport – men han drogs även till uppgifter på gräsrotsnivå. Allt ifrån bostadsrättsföreningen, där han var ordförande, till barndomsstaden Vimmerby, där han tillsammans med jämnåriga journalistveteraner nu entusiastiskt förberedde en utställning om ”Tidningsstaden Vimmerby”. Vernissagen, som var planerad till slutet av november, får Bosse nu inte uppleva. 

Vi kommer att sakna honom mycket.

Dag Klackenberg
Sven-Olof Petersson
Manne Wängborg