Maj månad var bara en halvtimme gammal då Gert Svensson, Vimmerby, lämnade oss efter ett 87 år långt liv.

Gert var en i bygden välkänd person som var verksam och framgångsrik på flera områden. 

Han var folkskollärare, först i Källsåkra skola. Den längsta tiden tjänstgjorde han i Storebro, där han också var rektor för båtbyggarskolan.   

Inom fotbollen var han ett känt ansikte. Det blev över 500 matcher i VIF:s A-lag. Mest spelade han på mittfältet tillsammans med brodern Kurt ”Masen”. När motståndarlaget innehöll någon ”stjärnforward” var det Gert som fick uppdraget att ”ta ner” honom. Det lyckades för det mesta. 

Efter den aktiva karriären blev han tränare. Två gånger förde han upp VIF i trean, som då närmast var ett mellanting mellan nuvarande division tre och två. 

Naturen och jakt- och viltvård var ett ytterligare område som upptog Gerts tid och intresse. Han inredde sitt pojkrum med allehanda förekommande fågelbon. Och fågelholkar tillverkades och sattes upp varhelst det fanns en möjlighet. Han skaffade rapphöns som han placerade ut i skogen. Där försåg han också djuren med mat såsom fodermärgkål och hö som han själv ”liat”.

Under flera decennier lade han ner tid på att skapa ett naturområde med vidsträckta dammar några mil från hemmet i Vimmerby. Sjöfågel sökte sig till dammarna och fisk planterades i vattnet. Vid varje damm lät han uppföra bostadshus, väl anpassade till den yttre miljön.

Av en länsorganisation fick han motta ett synnerligen välförtjänt viltvårdspris. 

I många år var han drivande ordförande i Vimmerby Jaktskytteklubb.

Sammanfattningsvis var Gert småbrukarsonen med läshuvud. En passionerad lärare, fotbollsspelare och naturvän. Han var vidare en berättare av rang som med sina jakthistorier fängslade både sina elever och sina många vuxna vänner, en förebild. Inga hinder som kom i hans väg kunde hindra hans starka vilja, ”pannbenet” som man säger i dag. Detta kom tidigt till uttryck, till exempel då han under studietiden på gymnasiet cyklade den sex mil långa grusvägen till Eksjö därför att tåget i hans tycke gått för tidigt och hindrat honom att tillbringa söndagskvällen i sitt kära Vimmerby.

Gert träffade sin Ninni i bådas ungdom på festplatsen i Pelarne. De gifte sig i mars 1955 och hade (om de haft lust) kunnat fira krondiamantbröllop. De har fått tre barn och har barnbarn och barnbarnsbarn. 

Jag såg när Ninni på Enegränd halade flaggan till stångens halva längd tidigt på morgonen den första maj. Bilden var gripande och samtidigt mycket vacker och trösterik.