Irma Adolfsson, Solna, född i Loxbo, Södra Vi, har avlidit. Hon sörjs närmast av sonen Magnus, av syskon med familjer och av bonussönerna Mats och Stig med familjer. 

Julafton 1933 föddes Karl och Almas tredje barn – en flicka, Irma Linnéa. Två pojkar fanns redan i familjen. Hon blev snart storasyster till inte mindre än tre systrar. Rollen som sådan präglade mycket av hennes liv. Hon kände alltid ett stort ansvar för oss yngre och tänkte in i det sista på att vi skulle ha det bra. Hon tänkte aldrig på sig själv i första hand. Vår barndom, som hon ofta återkom till, präglades av kärlek, frihet, glädje och lycka. 

När vår mamma plötsligt rycktes bort från oss i alldeles för unga år, var Irma ett mycket stort stöd för oss alla. Kärleken till djur och natur var alltid utmärkande för Irma. Hon uppskattade allt det vackra, som man kan få uppleva på landet och allt levande var viktigt för henne. Både växter, katter och hästar fick glädje av hennes omsorger. Loxbo hade alltid en särskild plats i hennes hjärta. 

Irma hade en stor konstnärlig gåva. Hennes fina teckningar fanns i åtskilliga poesiböcker. Inte bara vi syskon, utan också våra barn och barnbarn, fick del av hennes omtanke. Det passerade aldrig en födelsedag utan kort med hälsning och trisslotter från Irma. Också den egna familjen, maken Kalle och sonen Magnus, gjorde hon allt för att ge ett fint liv. 

Vi syskon har så många fina minnen av Irma. Hon hade alltid nära till skratt, men var också bra på att dela problem och bidra till lösningar. Vi delade jular, påskar, semestrar och resor. Ytterligare en länk i vår syskonkedja har brustit. Våra tankar går i första hand till Magnus. Världen har blivit lite mörkare. Livet har blivit lite mindre roligt. Vi saknar dig, Irma! Vi saknar ditt skratt, din glädje och din förmåga att glädja andra. 

Tack för allt du gav oss!