En välkänd och omtyckt Yxeredsbo har gått ur tiden, Roland Andersson i Norrängen, som aldrig lämnade sin hemby.
Roland föddes på gården Västantorp, en bit från genomfartsvägen genom byn, där han bodde de första 20 år tillsammans med föräldrarna Herman och Herta och sina syskon. Gården Norrängen köptes några år in på 50-talet och när föräldrarna var borta var det Roland som tog över.
Som många andra gårdar under denna tid var lantbruket småskaligt, man hade inte så stora arealer att odla på, bara 4-5 kor, några ungdjur, gris och höns samt givetvis en häst.
”Det var så det var på landsbygden på den tiden, man levde på gården, skötte om sina djur, mjölkade, plöjde, harvade och skördade, odlade för sitt husbehov och samlade ihop vinterförrådet av ved – så pågick livet året runt, berättar en av Yxeredsborna som minns”.
Roland präglades av uppväxten och livet i sin hemby. Som ung idrottade han en hel del inom Totebo IF och var framgångsrik i löpning, skidor och bandy, vilket tidningsutklipp från denna tid visar.
”Han var vig och spänstig, det hade han fått efter sin farfar Wilhelm, trodde Roland själv”.
Roland stannade på gården Norrängen under hela sitt liv. Arbetet fortsatte på samma sätt som han lärt sig, behövdes det så fick man alltid hjälp av någon granne, lånade en häst vid plöjningen, satte potatisen tillsammans eller hjälptes åt när veden skulle kapas och klyvas.
”Han var mycket hjälpsam mot alla och ställde upp för sina grannar och vänner i byn”.
Som person var Roland snäll och vänlig, lugn, lågmäld och arbetsam, men ändå öppen och nyfiken på händelser i närområdet, på hur det gått för fotbollslagen i Totebo, eller hur skörden lyckats för de andra gårdarna i byn.
Han var även en sann natur- och djurvän, vandrade gärna i sina egna skogar, men framför allt trivdes Roland med djuren på gården. Djuren behandlades med respekt och värme – den sista ardennerhästen Beda fick stanna kvar på gården fram till mitten på 70-talet, ett bevis på närheten mellan Roland och hans djur.
Samma sak med nötkreaturen, ända tills för 4-5 år sedan gick en ko och några kalvar kvar på markerna kring boningshuset och betade och vid hemmets varma köksspis trivdes gårdens katter speciellt väl…
Livet för Roland slutade där det började och vi är många ortsbor som minns denne vänlige och lugna man. Tack för all vänskap och sov i ro.
Många Yxeredsbor genom Anders Lagerman