Kjell Andersson har avlidit. Han blev 57 år.
Jag nåddes dagarna före jul av ett besked som fullkomligt knockade mig, veckan före hade vi råkat på varandra på stan och språkats vid om Bullerby Cups framtid och vision. Ett samtal som så alltid handlade om både cupen, VIF och fotboll i stort, men även några glada skämtsamma ordväxlingar om vårt forna fotbollsliv, där Kjell var ett uppslagsverk på dråpliga sekvenser från sin tid i VIF och FBSK.
Att livets slut kommer så snabbt och helt utan förvarning, redan vid 57 års ålder, gör det mer känslosamt och svårare att bearbeta.
Mina tankar går till familjen som stod honom så kär och nära, Charlotta och barnen – Julia nu i sin yrkeskarriär med stora byggprojekt i Stockholm och Albin som finns ute i skogen runt Örsåsa med arbete där han trivs mest och bäst. Att sätta sig in i ett sorgearbete är inte lätt om man inte själv har varit där. Kjells familj har vår förenings absoluta stöd och omtanke. Jag och VIF kan stötta och hjälpa om och när det så behövs.
Kjell var inte bara en vän och VIF-medlem sedan barnsben, han har genom åren haft en mängd uppdrag inom VIF: ungdomsspelare, junior- och seniorspelare, veteranspelare, fotbollsutskottet, matchfunktionär, assisterande tränare damsenior, styrelseuppdrag, huvudansvarig och mycket central person inom Bullerby Cup.
Kjell och hans kompanjon i deras gemensamma bolag Reda Nova AB, Nicklas Johansson, har tillsammans sedan mer än 30 år tillbaka varit cupansvariga, detta ihop med Leif Carlsson. Stora delar av Bullerby Cups enorma utveckling och digitalisering stod dessa herrar bakom. Kompanjonerna Kjell och Nicklas har sedan de kom med i cuporganisationen lagt ner otaliga ideella timmar med att få ihop arbetsgrupper, spelscheman, resultatrapportering, planer, skolförläggningar med mera. Cupen är mycket välrenommerad i cup-Sverige och mycket av framgången har legat i kontinuiteten i cupens organisationsledning. De gubbar som startade cupen 1977 var ju VIF-legenderna Menard Karlsson, LO Svensson och min far Tryggve Ericsson. De som sedan tog över efter den trion var just Leif-Kjell-Nicklas. Leif slutade för ett år sen, medan kombon Kjell-Nicklas tålmodigt och framgångsrikt fortsatte det vinnande konceptet, nu med andra föreningskollegor.
Nu får Kjells anda lysa över cupen framöver. Jag är övertygad om att Kjell i sin himmel är nöjd med cupen och sin mångåriga insats där, han vet också att klubben och organisationen kommer tuffa vidare i många år till. Kjells ordningssinne, noggrannhet och smarta lösningar finns kvar i organisationen och kommer vara en utgångspunkt för fortsatt utveckling av cupen.
Kjell hade pondus, drivkraft, teknisk kunskap och ett stort nätverk där alla delarna var lika viktiga. Många är de beslut som Kjell stått bakom för att föra cupen framåt. Jag minns även viktiga förslag från Kjell som ledamot i fotbollsutskottet eller som ledamot i styrelsen lade fram som VIF-styrelsen sedan satte i sjön. Jag tänker bland annat på organisationsförändringen från sektioner till utskott och de arbetsbeskrivningar som då togs fram, där drog Kjell ett stort och viktigt lass.
För mig har Kjell alltid varit en fantastisk människa med en härlig humor och alltid nära till skratt. Synnerligen intresserad av fotboll och följde såväl VIF-dam som herrlaget. Han var otroligt omtyckt i klubben och jag vet att jag kommer besöka honom ofta där på kyrkogården och fortsätta vår konversation om VIF och Bullerby Cup, tråkigt nog har jag fler viktiga VIF:are som finns med på samma konversationsrunda på kyrkogården. Jag säger som en barndomskamrats mor alltid säger till mig när vi ses på kyrkogården – det är viktigt att gå och hälsa på de man känner och gillar
Jag själv har haft förmånen att träna och leda lag där Kjell var spelare, han var som pojklagsspelare en träningsvillig och ambitiös grabb, kanske inte den bäste. Men jag har alltid sagt att man kommer långt med intresse och ambition, jag brukar nämna Kjell som ett sånt lokalt exempel, han tog sig till upp till VIF:s division 4 lag där jag var tränare i några år och var där en lojal arbetsmaskin, stark och bollvinnande med ett bra skott. Han var alltid topp tre på våra fystester. Han avslutade sedan karriären med några år i FBSK.
Jag har alltid känt att Kjell och jag hade ett ömsesidigt förtroende för varandra. Vi hade alltid en rak dialog, även om vi inte vid alla tillfällen hade samma åsikt i sakfrågan så blev det aldrig något personligt. Vilket jag tycker en viktigt i en fungerande organisation.
Jag kände en stor klump i mitt bröst när jag häromdagen jag fick telefonsamtalet från Stefan Bragsjö, som meddelade mig sorgebudet. Den sitter kvar där fortfarande, i såna här stunder tänker man att livet egentligen är för kort och man inte hinner bli färdig med sina samtal och möten med personer man gillar.
Kjell, jag har sagt det förut till dig, men säger det igen – du är unik och en förbannat bra människa.
Tack för allt du gjort VIF-fotbollen och Bullerby Cup.