Sven var son till lantbrukarna Herman och Sigrid Sand och föddes i Björkö den 4 mars 1930. I barndomen blev det en del flyttar för familjen, men för Sven så blev Eksjö något av en fast punkt och där kom han också att i tidiga år arbeta som affärsbiträde.
När kallelsen till präst kom blev Sven tvungen att komplettera sina studier och studenten tog han vid Fjellstedtska skolan i Uppsala 1961. Det var också i Uppsala som han mötte sin blivande fru, sjuksköterskan Elisabet. De gifte sig 1960 och fick sönerna Mikael, Gunnar och Johan.
1964 prästvigdes Sven efter att ha tagit sin teol.kand.-examen och missiverades till Eksjö, men 1968 blev han komminister i Odensvi utanför Västervik. Att en fabrik lägger ned innebär ofta flyttlass från en ort, men för Sven med familj blev det tvärtom. När sulfitfabriken i Mariannelund lade ner blev orten plötsligt betydligt attraktivare utan en illaluktande fabrik som granne med prästgården. 1978 blev Sven kyrkoherde i Hässleby och Kråkshult, och familjen kom då lite närmare Svens släkt.
Sven var en mycket plikttrogen präst och Elisabet var till stor hjälp för honom även i församlingslivet. Jag har för egen del svårt att sortera in Sven i någon särskild kyrklig gruppering. Han var traditionell i sin teologi och talade om vikten av att tydligt predika Kristus, men det fanns också ett frihetligt drag hos Sven. Tron skulle inte tvingas på någon.
När Sven 1995 gick i pension valde han att bo kvar i Mariannelund och fortsatte också sin prästgärning. Han var social och höll kontakten med folk och fortsatte med framför allt begravningar under ytterligare dryga 20 år.
Sven hade ett tungsint drag, vilket kunde märkas i att han med sorg såg hur sekularisering och utflyttning gjorde att det glesnade i kyrkbänkarna. Samtidigt som han såg detta med sorg kunde han ändå uppmuntra sina efterträdare. Framför allt så märktes tungsintheten dock i sorgen över hustruns demens och inte minst att sjukdomen gjorde att de inte längre kunde bo tillsammans, utan att hon fick flytta till Solgården i Ingatorp.
De sista två åren, med hustruns död och den sociala isoleringen på grund av coronapandemin, tog på Sven. Efter en veckas vistelse på Eksjö sjukhus, där han både hann att ta farväl av familjen samt fira nattvard, så somnade Sven in den 1 april. Han sörjs nu av släkt och vänner och många församlingsbor.