Är det kört eller finns det något som kan få er att hitta tillbaka till varandra?
EN AV ER VILL KÄMPA
Sverker Wadstein: Det som händer är att den ena parten tänkt väldigt mycket längre än den andra och kommit långt i sin process, vilket är överraskande för den andra. Det är viktigt att ha förståelse för det. Jag rekommenderar att gå i familjerådgivning för att skilja sig så bra som möjligt. Det kan vara en viktig del i sorgeprocessen. Har man barn tillsammans är det ännu viktigare.
Gunilla Wigertz: Om man söker hjälp i tid, definierar problemen och lyckas skapa förändringar så är det inte kört. Om det är möjligt att förändra saker och ting kan man se att också känslorna kan förändra sig. Somliga saknar attraktion och lust till varandra, kanske efter barnafödande och småbarnsåren, och kanske vill skiljas av den anledningen. Är attraktionen så viktig eller är er vänskap och familjebanden så starka och betydelsefulla att man kanske kan leva med det nu? Det är dock möjligt att få attraktionen tillbaka.
Vid en konflikt är det viktigt att prata, inte skriva till varandra.
PRATA – SKRIV INTE
Sverker: Om relationen är konfliktartad är det viktigt att prata med varandra, inte skriva sms eller mejl. Sms ska man använda till korta, enkla, trevliga saker. Det är väldigt sällan fruktsamt vid en konflikt.
Gunilla: Försök så gott ni kan att undvika samtal i affekt. När känslorna tagit över är det svårt att hålla vettiga samtal. Man kan absolut prata känslor och säga att man är sårad, men gör det sansat och utan att skuldbelägga. Kan man bekräfta det den andra känner och visa medkänsla är det bra.
Gunilla Wigertz tycker att man ska söka hjälp om man kör fast i relationen eller blir osams och behöver någon som förmedlar. Eller om man helt enkelt är osäker och vill bolla sina tankar.
VÄND PÅ VARJE STEN OM NI HAR BARN
Gunilla: Har man barn så tycker inte jag att man ska skilja sig för snabbt för att man blir kär, har varit otrogen eller blivit sårad eller så. Försök. Sök hjälp och ge det åtminstone tre månader för att vända på varje sten och försöka, kanske med hjälp av parsamtal. Slutar det ändå i en separation är det viktigt att berätta för barnen att det inte beror på dem. Sedan är det superviktigt att inte tala illa om varandra inför barnen.
Barnen ska inte behöva trösta eller hjälpa sina föräldrar. Om man belastar barnen med sina problem kan de känna sig maktlösa. Föräldrarna ska vara en trygg famn för dem oavsett vad som händer.
Det är viktigt att finnas där för barnen. Separationen är inte deras val.
GE BARNEN TID
Gunilla: Involvera inte barnen innan ni har bestämt er. Och kom ihåg att när ni är klara med er beslutsprocess börjar barnens process. Då behöver de allt stöd de kan få för att ventilera sina tankar och känslor. Och det kan de behöva hjälp med. Man kan uppmuntra barnet att rita sina eller skriva ner tankar och känslor. Ställ varsamma frågor och uppmuntra kanske någon annan vuxen som barnet litar på att göra detsamma. Vid behov finns hjälp på vårdcentralen, BUP och elevhälsan.
Sverker: Som vuxen måste man förstå att det här har barnen inte valt. Se det från deras perspektiv. Oavsett ålder är det viktigt att finnas där och prata. Förstå att barn har alltid 100 procents lojalitet till sin förälder.
Gunilla: Se inte enbart era egna behov, försök att se barnens perspektiv. Förhoppningsvis blir det en vinn-vinnsituation till slut. Ha ett så gott samarbete som möjligt med den andra föräldern. Ni kommer att ha en livslång relation, även om ni skiljer er. Era barn ska kunna fira födelsedagar, sin student och eventuellt gifta sig med föräldrar som är sams.
"Det kan låta pretentiöst men man skiljer sig för att lösa problem, man kanske ofta hamnar i konflikt. Då är det ganska korkat att fortsätta konflikten efter separationen", säger Sverker Wadstein.
SLUTA BRÅKA
Sverker: Det kan låta pretentiöst men man skiljer sig för att lösa problem, man kanske ofta hamnar i konflikt. Då är det ganska korkat att fortsätta konflikten efter separationen. Det är såklart inte så enkelt om man verkligen tycker andra missköter barnen, men ibland handlar det bara om att man tjatar och gnatar på samma sätt. Tänk på att separationen ska vara en lösning. Fokusera på barnens behov, vad de behöver. Kommunicera.
Gunilla: Ibland kan man faktiskt fortsätta att vara vänner, om man inte är alltför sårad och arg på varandra. Om båda är förnuftiga, sansade och inte låter sårade känslor komma emellan. Sedan kan det givetvis uppstå konflikter om ekonomi eller materiella tillgångar, ta i så fall hjälp av en ekonom, advokat eller annan rådgivare som är bra på det området.
Utsätt inte barnen för era bråk, det skapar rädsla och kan göra dem utåtagerande.
PRATA INTE SKIT INFÖR BARNEN
Sverker: Prata aldrig illa om den andra. Det kan finnas behov av att göra det – men inte med barnen. Men man ska heller inte in absurdum försvara den andra. Om föräldern svikit – eller barnet säger att hen inte vill vara där med mammas nya – så är det inte självklart hur man ska göra. Det är en balansgång, att inte prata skit men heller inte försvara så barnen känner sig svikna. Uttryck att ”jag förstår hur du känner” och ”det är viktigt att du är hos både mamma och pappa, men när du är större kan du få bestämma”. Om man hanterar skilsmässan bra och sätter barnen i första rummet kan de växa upp som icke-traumatiserade vuxna. Det är viktigt för deras framtida relationer.
Gunilla: Det ska råda nolltolerans mot att gräla inför barn. De blir rädda. Barn kan komma att härma sina föräldrar, bli utåtagerande och få samma problem som de vuxna. Man kan berätta att man är ledsen och inte riktigt kommer överens, men de ska inte behöva bli rädda av bråk eller hårda diskussioner.
Vem är det egentligen som ska behöva flytta runt?
VEM BEHÖVER EN FAST PUNKT?
Gunilla: Barnen kommer aldrig kunna komma hem till ett gemensamt hem fortsättningsvis, såvida man inte är väldigt förutseende och flexibel. En lösning är att låta barnen bo kvar och föräldrarna flyttar ut och in. Det skapar minst friktion för barnen. Samtidigt vet jag att många vill gå vidare och skaffa sig något eget, men om man har möjlighet är det här något jag skulle rekommendera, åtminstone till att börja med.
Det är viktigt att ha egna vänner.
SÅ GÅR DU VIDARE
Sverker: I våra värderingar i dag ska vi vara monogama, bara ha en sexuell relation i taget, men att dela annat med någon annan är ett väldigt bra sätt att bevara och ha långvarig kärleksrelation till sin partner.Om det visar sig att relationen inte håller kan du då få närhet och bekräftelse någon annanstans. Det vi alla vet att vi kommer lämnas någon gång. Vi kommer att dö. Det enda vi vet är att vi kommer bli ensamma. För de flesta i ålderdom, men inte alltid. Måna om vänskapsrelationen. Du klarar kärleksrelationen med andra relationer. Det här är kvinnor ofta bättre på än män.
Gunilla: Gör saker som du tycker om. Det kan handla om att titta på en film eller vandra i naturen. Umgås med dina vänner eller sök nya vänner och sammanhang som känns trevliga för dig. Om man inte är alltför bitter kan det vara ett bra avstamp för att hitta sig själv och egna intressen. Att få tänka på sig själv blir ofta eftersatt i en relation, speciellt om man är förälder.