Vägen blir mindre och smalare när den vindlar sig över backar och runt stora stenblock och förbi flera sjöutsiktsplatser. Till sist tar den helt slut och då är man framme. Någon kilometer bort ligger släktgården Bersebo på Pethers farfars sida. På andra sidan sjön Åländern, som inte har kontakt med det stora sjösystemet i norra Kinda, finns mormors släktgård.
– Det bor släktingar i nästan vartenda hus här omkring, berättar Pether.
För några dagar sedan jobbade han sin sista arbetsdag på avdelningen för klinisk mikrobiologi på Universitetssjukhuset i Linköping. Hustrun Gunvor fyllde pensionär för ett par år sedan, men har hoppat in på förskolan i Skeda udde även efter det.
Tomten vid Stålvik i Bersebo, vid en idyllisk udde i Åländern, blev deras vid ett ägarskifte. Gården brukas av Pethers kusin Börje.
Men det är inte här som Pether är uppvuxen. Hans föräldrar köpte 1954 en gård i Skålebo utanför Skeda udde.
– När jag och Gunvor gift oss byggde vi hus på en avstyckad tomt där.
Där föddes deras tre söner och där bor en av dem i dag med sin familj. I Stålvik byggde de sitt nya hus som först var tänkt som sommarhus men blev permanentbostad.
– Vi hade helt enkelt inte lust att åka hem på söndagskvällen, säger Gunvor.
2011 var huset klart, efter att Pether gjort det mesta själv. Det var bara själva skalet som levererades. Allt inuti är eget verk. Från det kombinerade köket och vardagsrummet – och från altanen utanför – har man en strålande utsikt över sjön och ön Åländersö. Utanför staketet kommer det plötsligt en skock kor vandrande.
Det går även bra att titta på vilt djurliv från altanen och fönstret. Det är mycket dovhjort i skogarna runt Bersebo. De har till och med kommit in i trädgården för att smaka på blommor och växter. Även rådjur, en och annan älg samt vildsvin förstås, kan ses i omgivningarna. Pether pekar på ett ställe utanför staketet där grisar bökat.
Jakt är ett av hans stora intressen och han är med i ett jaktlag ihop med flera släktingar som jagar alla de nämnda djuren. Särskilt dovhjortarna, som härstammar från rymlingar från Adelsnäs, uppskattar de för fint kött.
Ett intresse som makarna Johansson delar är kyrkan. Det är faktiskt bland annat genom den som de blev ett par.
– Jag brukar skämta om att jag gifte mig med min söndagsskolefröken, säger Pether och förklarar att Gunvor som är några år äldre var hjälpfröken när han gick i söndagsskolan.
De tillhör församlingen Treklangen, en sammanslagning av tre frikyrkoförsamlingar. Där har man under många år engagerat sig för barnhemsbarn i Rumänien.
Efter 1989 när Ceauseșcuregimen föll blev det allmänt känt hur illa det stod till på barnhemmen.
Sedan 2006 har Pether och Gunvor följt med flera gånger på volontärarbete i staden Marghita i västra Rumänien, till en "eftermiddagsskola" för framför allt romska barn. Gunvor har jobbat i köket och Pether har sysslat med bygg och fix. Senaste resan var i april i år då de hjälpte till med att färdigställa ett hygiencenter i en by.
– Det är frustrerande att se hur romer behandlas, men det hjälper ju inte att bli arg, menar Gunvor.
Behovet är stort och kan de hjälpa på något sätt så ser hon och Pether det som självklart.
Solen speglar sig i viken och alstrar samtidigt el via ladugårdstakets solceller, tio megawattimmar på ett år. Inne i ladugården bygger Pether en gästbostad med makalös utsikt. Dit till det halvfärdiga loftet bjöd han in hela Mikrobiologen på US på försommarfest, lite som en avslutning på sina 42 år på avdelningen. Ett 40-tal kom och fick även en hjortsafari i Bersebo.
– Jag har trivts bra på jobbet i alla år. Det har skett en väldig utveckling av labbanalysen, från att allt skedde för hand till att det i dag är datoriserat och med robotsystem, berättar Pether.
Hans jobb har varit att ansvara för tillverkningen av de agarplattor där man odlar bakterieprover. Vi har sett bilderna när labbteknikern drar några streck med en pipett i tillväxtgelén på plattan. Den sätts i ett värmeskåp och bakterierna blommar upp som otäcka svampar. Tillväxten av bakterier bedöms och beslut tas om eventuell fortsatt analys och provtagning.
– Det är en lite udda avdelning på US, med stor samhållning och liten personalomsättning. Nästan som en liten fabrik i sjukhuset. Många har jobbat länge och stannar kvar.
Omkring en halv miljon agarplattor per år tillverkas på avdelningen. Men nu har Pether tagit sin hand från bakterier och virus. Nu är det jakten, snickrandet och barnbarnen som gäller – och kanske ytterligare resor till Rumänien.