I dag fyller Hans Linnér en vecka som pensionär. Och än så länge verkar han tycka att det nya livet funkar ganska bra.

– Första helgen var som vilken normal helg som helst, sedan har ju folk semester och sommarlov nu. Jag tror att det kommer märkas på allvar först i höst, när jag inte tar på mig selen och går i tjänst igen. Så i september börjar nog det nya livet på riktigt, säger han.

2008 tillträdde Hans Linnér som vd för metallfabriken Ljunghäll i Södra Vi, Vimmerby kommuns största privata arbetsgivare. Och det var sannerligen ingen mjukstart han fick mitt i den globala finanskrisen, som slog hårt mot svensk industri.

– Det är bara att erkänna att 2008 och 2009 så kunde det lika gärna gått åt skogen med Ljunghäll. Det var ytterst nära att banken klev av och ägarna kände att de inte kunde fortsätta. Det är svårt att gradera hur nära det var, men den tiden var mycket tuff, berättar Linnér.

Men på det stora företaget på den lilla orten slöt man sig samman.

– Alla hjälpte till – anställda, leverantörer, kunder, banken och många andra. Här såg vi också styrkan i att verka på en mindre ort. Vi kom överens om att kliva ner från läktaren, bidra allihop och köra tillsammans. Jag tror att alla har känt sig delaktiga och även fått ett roligare jobb där man inte bara hämtar sitt lönekuvert utan verkligen är med och påverkar på riktigt.

– Jag har alltid varit tydlig med att om det bara är en vd-hjärna som ska tänka så kommer det gå rakt ner i diket. Alla hjärnorna på ett företag måste vara med och tänka på förbättringar, vara smartare, mer lönsamma, göra saker billigare och med bättre kvalitet.

Har du tvingats till många tuffa beslut under åren?

– Visst är det så, men även om det gör ont att göra sig av med goda medarbetare i en lågkonjunktur så måste det göras för att det ska bli bra för resten och för företagets överlevnad.

Hur ser framtiden ut för Ljunghäll i Södra Vi?

– Det finns alla möjligheter för enheten där. Man har en bas av stabila kunder och det finns ett par nya kontrakt som är tagna och som kommer ramla in inom kort. Det är därför vi bygger 11 000 nya kvadratmeter, vi får helt enkelt inte plats. Så de fyra-fem kommande åren blir jobbiga på ett positivt sätt, med att få alla nya maskiner på plats, nya affärer ska in, nya medarbetare ska läras upp – ja få allt att fungera helt enkelt.

Och för din egen del, vad händer nu?

– Jag måste förmodligen hitta på något, annars kommer hustrun äta upp mig med sin projektlista. Det som står där är oftast inte så kul, så jag måste hitta på något eget, skrattar Hans Linnér.

Och vad är det?

– Vi bor i Kalmar och har våra två söner med sina familjer där också. Jag gillar att leka med de fem barnbarnen och jag och min hustru umgås mycket. Hon har varit pensionär i några år, så nu ska vi bara ha kul och göra saker tillsammans.

– Jag fyller 65 år i mars nästa år och man vet aldrig hur länge man får vara frisk och funkar som man ska. Det gäller att ta vara på tiden tillsammans med de närmaste.

Känner du dig priviligierad?

– Ja, det gör jag verkligen. Jag har allt jag kan önska. Visst, fem barnbarn innebär ju samtidigt en strid ström ut av pengar, skojar Hans Linnér.

– Skämt åsido, det går ingen nöd på oss. Sedan vet jag inte om man blir lyckligare av mer pengar. När man har nått en nivå där man kan göra saker och klarar sig, så kan det väl vara tillräckligt? Har man två tv-apparater är jag inte säker på att man blir lyckligare av en tredje.

Under de elva åren på Ljunghäll har Hans haft en övernattningslägenhet i Vimmerby. Stugan i Byxelkrok på Öland är ett kärt andningshål, men Vimmerby har också fått en plats i hans hjärta.

– Det är en fantastiskt mysig stad med jättetrevliga människor. Under åren har jag verkligen försökt att även ha nån form av liv utanför jobbet, så man inte bara jobbar, sover, går upp och åker till jobbet. Till Vimmerby kommer jag återvända.

Kommer du ha någon koppling till Ljunghäll framöver?

– Jag finns till förfogande om ägarna eller nye vd:n Lars Hagelberg vill något, men jag tror de fixar det utmärkt på egen hand. Det är bra att Lars nu bygger sin egen organisation. Där ska inte den gamle stöten till vd yra omkring och vara i vägen, då blir det bara fel.

Andra uppdrag inom näringslivet då?

– Jag har inte fått några förfrågningar, men det är klart att man skulle lyssna om det dök upp.

Kommer du sakna jobbet?

– Ja, alldeles säkert. Men jag ser mycket mer fram emot resten av livet med familjen. Nu har jag verkligen stämplat ut.