– Jag fick det här uppdraget av Alzheimerfonden för ett år sedan så då gjorde jag en sammanställning av var vi befinner oss i forskningsfältet och lite bakgrund till sjukdomen. Både när det gäller hur många som drabbas, hur det ser ut i hjärnan och vad det kostar samhället, säger Helena Karlström.
Hon har också tittat på hur det kommer att se ut i framtiden med antalet människor som kommer att drabbas då Alzheimers sjukdom är åldersrelaterad.
– Det finns ju saker vi kan göra för att förebygga sjukdomen så vi tittar både på det men också på hur vi kan hitta nya läkemedel, säger hon.
I rapporten står det även att man genom ryggmärgsprov och blodtester idag kan se om man eventuellt kommer att drabbas om 20 år. Man måste dock följa denna progression då sjukdomsförloppet är individuellt. Än så länge finns inget botemedel när man väl fått sjukdomen. Man kan däremot lindra symptomen genom att ge medicin som kan fungera som en boost i hjärnan och ge lite bättre minnes- och inlärningsförmåga. Men det är inte möjligt att rädda nervcellerna då det är de som dör när man får Alzheimer.
– Då kan man hålla hjärncellerna vid liv ett tag till med hjälp av läkemedel men det fungerar bara några år, säger Karlström.
Detta kan dock innebära några viktiga och bra år, menar Helena.
Kan man redan idag gå till sin vårdcentral och se om man kommer att drabbas?
– Där är vi inte nu. Vi kan nog komma dit men bara när vi kan säga att vi har ett läkemedel som kan bota. Det är ju onödigt och jobbigt att få ett sånt besked när det i nuläget inte finns något bot, säger Helena.
Det finns saker man vet ökar risken för att drabbas. Helena berättar att högt blodtryck (över 140/90), fetma, diabetes typ 2, rökning, hög alkoholkonsumtion, mättade fetter, sömn (om man sover mindre än fem timmar per natt) och låg utbildning är riskfaktorer.
Vad innebär en låg utbildning?
– Folk som kanske inte gått hela grundskolan eller utbildat sig alls på ett eller annat sätt.
Det är bra för en hjärna att utsättas för olika problem men det kan man göra på andra sätt också, inte bara genom studier, berättar Helena.
– Läsa, lösa korsord och engagera sig i föreningsliv är bra, att känna tillhörighet och att man är behövd. Fysisk och mental aktivitet är viktigt, anpassad efter vilken ålder man är i, säger hon.
Att man drabbas beror på en kombination av livsstil och det genetiska arvet säger Helena som tror att vi kommer att se en ökad incidens på grund av corona då många äldre under epidemin suttit mycket ensamma hemma.
Det är många fler som drabbas av Alzheimers sjukdom (cirka 25 000 om året) än av cancer och av hjärt- och kärlsjukdom men det omvända när det gäller resurser.
– Vår forskning med Alzheimers sjukdom och hjärnan är ännu ganska ung, det tar tid att förstå den, hjärnan är ett ganska komplext organ jämfört med exempelvis en njure. Det är så mycket andra processer. Dels behövs tiden, men också resurserna för att kunna göra de svåra och dyra experimenten. Sen jobbar vi med klinikerna och mot läkemedelsindustrierna, för det är med dem som det i slutändan kommer att bli läkemedel.
Hur kom det sig att du började intressera dig för Alzheimers sjukdom?
– Jag och familjen bodde i Sydney 2004 till 2005 där jag gjorde en postdoktoral utbildning. Då var jag i ett labb som var inriktat på Alzheimers sjukdom. Sen fick jag en forskartjänst på Karolinska institutet och på den vägen är det. Jag startade en egen forskargrupp, fick egna doktorander, blev docent och förra året blev jag sektionschef för 15 forskningsgrupper om 85–90 personer.
Vad innebär det att drabbas av Alzheimers sjukdom?
– I början märker personen det själv, det är inte som det ska. Det är inte den vanliga glömskan utan mer, hur ska jag öppna dörren? Man vet inte var man är och glömmer saker gång på gång. Sen när sjukdomen blir svårare så blir det på ett sätt lättare för den som har den, man har inte samma kapacitet att kunna känna in de här känslorna. Man är lite mer obekymrad, lite som att vara ett barn, då man till slut måste ha hjälp med allt, säger Helena.
Det är förstås grymt att se en anhörig försvinna i väg. Sjukdomsförloppet brukar vara fem till femton år.
– Vissa kan man hålla lite längre på grund av symptomlindrande mediciner. Andra går lite snabbare och man vet inte varför. Men vi tror det har med hjärnreserven att göra, hur mycket man "tränat" sin hjärna, säger Helena.