– Vi är som Knoll och Tott, Bill och Bull eller Humle och Dumle.
Mats Molin nickar medhållande till Per Malmborg som beskriver vänskapen dem emellan medan han häller upp det varma kaffet. Ofta ses de här hemma hos Per över en kopp eller två, och inte sällan är det musik som diskuteras. Just musik är kanske det som de flesta förknippar de två vännerna med. De har båda spelat på många olika evenemang och liknande runt om i kommunen genom åren. Många gånger på samma scen, men sällan samtidigt.
– Det låter inte bra helt enkelt. Vi har olika röster som inte blir en bra kombo, förklarar Per.
En låt har de dock skrivit tillsammans. ”En avlägsen hamn” är en visa om sökandet efter lyckan. En vemodig text med metaforer om livets ibland svåra och krokiga väg. Per skrev texten och skickade den till Mats som direkt föll för dess ord och tonsatte den.
– Det är en text jag gärna hade skrivit själv, säger Mats.
Att dela sina texter och melodier med varandra är något de ofta gör. De har en gemensam syn på hur musik bör vara. Det får vara mörkt, men det måste alltid finnas hopp. Samma gäller för deras andra gemensamma intresse för fotografi. De dras till olika motiv, men bilderna utstrålar samma känslor av vemod. Det är dock inte alltid eniga, och stundtals är det en hård jargong dem emellan. Pikarna avlöser varandra i den svarta skinnsoffan hemma hos Per, men blandas med en lika stor dos hyllningar till varandra.
– Vår styrka är att vi båda kan kommunicera med varandra. Vi är lyhörda och inte rädda för kritik. Sen är vi alltid brutalt ärliga mot varandra, men det är ju aldrig personlig kritik, säger Per.
För en utomstående kan det verka som om de känt varandra ett helt liv, men faktum är att det bara är tio år. Allt började med ett simpelt meddelande på Facebook från Per till Mats. De hade setts tidigare, men inte mycket mer än så. De bestämde sig för att ses över en kaffe, och fler kaffestunder det blivit sedan dess.
– Vi klickade direkt. Och såklart hade jag en idé om att vi kanske skulle spela ihop när jag skickade det där meddelandet, men det sa jag inte då, berättar Per.
Genom åren har de hunnit med mycket tillsammans. Stort som smått. Låtskapandet är en process som är lätt att fastna i, och då har de kunnat ta hjälp av varandra för att komma loss. Ibland har de dock fastnat tillsammans rent fysiskt, som den gången de blev inlåsta i en hiss ihop.
– Per skulle hjälpa mig att få upp en tv-hylla till min lägenhet. Men det blev visst lite övervikt i den där lilla hissen, så vi fastnade kan man säga. Jag har klaustrofobi men det gick bra, Per var ju med, berättar Mats.
– Ha, ha, ja, det var ett äventyr. Tur att vi båda hade kissat innan, annars hade det kunnat bli lite jobbigt, fyller Per i.
Hissen blev de till slut utsläppta ifrån och tv-möbeln är idag på plats i lägenheten hemma hos Mats. I framtiden väntar betydligt mindre dramatiska projekt för de två vännerna. Per är en av arrangörerna bakom Open Stage Västervik, de återkommande musikkvällarna på Stadshotellet i Västervik, med syfte att samla in pengar till välgörenhet. Den första hålls i september och gästas av lokala artister, men även den modige i publiken är välkommen upp att framföra något. Kanske blir det Per själv, eller Mats som greppar mikrofonen. Men om de två vännerna kommer att dela scenen någon gång i framtiden återstår att se. Tills dess nöjer de sig med att dela en kopp kaffe, eller två.