Tidigare i år blev Magdalena Borgemo också den första kvinnliga ordföranden för Lärarförbundets valberedning.
– Det är ett ganska stort arbete som valberedningen gör. Vi följer förbundsstyrelsens och kongressens arbete under mandatperioden och arbetar fram förslag på personer till de 51 platserna. På årets kongress röstades det för 50 av våra 51 kandidater. Och vi är ett stort fackförbund med drygt 230 000 medlemmar, så jag känner mig otroligt hedrad och stolt över att ha fått det här uppdraget!
– Det är ju konstigt att ingen kvinna har varit ordförande för valberedningen tidigare, trots att vi är ett fackförbund med 80 procent kvinnor. Men det säger väl något om hur det fortfarande ser ut i samhället.
När Magdalena var ett år gammal flyttade hennes familj, först till Gamleby, för att sedan bosätta sig i Helgenäs. Företaget där hennes pappa jobbade flyttade till trakten.
– Både pappa och hans tvillingbror, med familjer, flyttade.
Redan tidigt visste Magdalena att hon ville bli lärare, eller i alla fall jobba med barn.
– Jag tyckte väldigt mycket om skolan, när jag gick i skolan. Jag hade väldigt många lärare som var fantastiska föredömen och jag ville vara den där engagerande och inspirerande läraren som kunde lyfta eleverna.
– Sedan har jag också haft en del lärare där jag undrat: ”Varför gjorde de så?”.
Efter studier i Norrköping återvände hon till Gamleby och Åbyängskolan 1994. Genom att bli arbetsplatsombud tog hon sina första steg i den fackliga världen och engagemanget håller fortfarande i sig.
– Arbetsmiljön är min hjärtefråga. Att verka för att medlemmarna ska ha det bra på jobbet.
Magdalena tog över som skyddsombud på sin skola och har sedan axlat rollen som huvudskyddsombud. Hon är även ordförande för Lärarförbundet i Västervik och jobbar aktivt med opinionsbildning. Till exempel syns hennes debattartiklar ofta i tidningen.
Den absolut viktigaste frågan att lösa just nu tycker hon är att minska arbetsbelastningen för lärare genom att låta dem göra det som de är utbildade för och det som de egentligen är i skolan för.
– Vi måste avlasta lärarna. Vi kan inte fortsätta göra sådant som egentligen inte är lärarnas uppdrag. Jag var på en konferens om arbetsbelastning i Växjö nyligen där en lärare berättade att hon fått i uppgift av rektorn att hänga upp gardiner. Vi måste kunna säga nej, det här är inte min arbetsuppgift. Lärare är där för att undervisa.
Som exempel ger hon en lång lista som hon tidigare sammanställt där lärare i Västerviks kommun fått tala om vad de gör som egentligen inte tillhör deras uppdrag. Det är hämta och sortera post, köpa in plåster och medicin, ordna med vikarier, hålla brandövningar, skriva schema, städa, beställa städmaterial, slänga sopor, beställa mat, ja listan kan göras hur lång som helst.
Just nu jobbar Magdalena Borgemo främst med det fackliga, 60 procent av arbetstiden. Men hon har inte helt släppt jobbet som lärare, utan har några pass i veckan som lärare i fritidshemmet på Åbyängskolan på morgonen och som resurslärare i en klass.
– Det är på 30 procent. Och så har jag två söner på 8 och 10 år, så då är det skönt att kunna komma hem lite tidigare en dag i veckan.
– En period jobbade jag 50/50 och det var egentligen idealiskt. Nu tar det fackliga den mesta tiden. Men vi jobbar på att bredda styrelsen så att vi fortfarande kan ha ett starkt ben i skolan.
För tillfället är Lärarförbundet i Västervik inhyst på olika ställen på grund av renovering, när taket i kontoret på Esplanaden gav vika. Magdalena har, tillsammans med några kollegor, fått plats i vaktmästeriet på Ludvigsborgsskolan.
– Det går bra. Det är ju inte så länge vi ska sitta här. Och vi har fått en massa hjälp med att få datorer och allting annat att fungera.