– Jag vet att många kan irritera sig på den förmågan, så jag har fått lära mig att dämpa mig, säger han och skrattar.

Numera driver Fredérick reklambyrån Everday, med kontor i centrala Västervik. Här hjälper han och hans kollegor till med alla slags reklam- och marknadsföringslösningar.

Men det var inte med reklam det började för Fredérick. Det började med restaurangbranschen.

Han berättar att han flyttade hemifrån tidigt, redan som 16-åring, och började jobba på Slottsholmen, först som diskare, för att sedan arbeta sig uppåt i restaurangvärlden.

– Jag ville vara oberoende och självständig. Jag är rastlös och behöver göra saker hela tiden. I mitten av 1980-talet var Slottsholmen Sveriges i särklass populäraste uteställe. Det var fullsatt varje dag och jag tyckte det var en härlig tid. Jag älskade att skapa förutsättningar för andra att få en bra upplevelse.

Och det var genom restaurangjobbet som han så småningom kom att börja arbeta med marknadsföring. Men först blev det en lång rad arbeten i restaurangbranschen, som i köket på restaurang Roma, Inferno och gamla Saluhallen, och till slut även den egna restaurangen Bakfickan.

– Jag var lite för ambitiös där och till slut fick jag välja mellan att sansa mig eller göra mig av med den. Det var ett sätt att klara livhanken. Jag fick rådet att begära företaget i konkurs.

Parallellt har Fredérick alltid haft ett intresse för att få saker att se snygga ut berättar han.

– Jag var lite speciell som barn, det har min mamma alltid sagt.

Och det var inte enbart för att han gick upp extra tidigt för att hinna bädda sängen se till att vara i god tid till skolan.

– Jag inredde mitt rum redan när jag var liten. Och det var inget vanligt barnrum, det skulle vara snyggt och prydligt. Och så ritade jag jättemycket. Min morfar var konstnär och reklamtecknare i USA på 30-talet. När han gick bort fanns allt det här kvar, saker han hade ritat, extremt snygga grafiska lösningar och typsnitt som han skapat. Jag ville göra samma sak och lära mig hantverket.

Fredérick berättar att han fick göra skyltar och skriva gratulationskort.

– Det sista jobbet jag hade i restaurangbranschen var på Stadshotellet och där var jag ganska länge. Där drev jag i praktiken alla verksamheter utom hotellet – restauranger, barer, nattklubb, sommarrestauranger. Samtidigt skötte jag all marknadsföring av hela verksamheten, mycket tack vare Lars-Göran Karlsson som var chef där på den tiden. Han har betytt jättemycket för mig. Att hitta en person som ser ens potential på det sättet är fantastiskt. Jag fick göra precis vad jag kände för och drev verkligen utvecklingen.

Men så kom tiden när Fredérick insåg att han ville fortsätta på egen hand.

– Jag vaknade upp en morgon och kände att, nä, jag ska nog gå och säga upp mig.

Inte för att han vantrivdes. Tvärtom. Men för att det var dags att utvecklas.

Satsningen ledde till slut fram till starten av Everday och här känns det som om Fredérick har hittat hem. Även om han är allt annat än redo att nöja sig.

– Jag blir aldrig riktigt nöjd. Men det jag inte är nöjd med tar jag med mig och ser till att det blir bättre nästa gång.

I den nya lokalen intill biostaden har han sett till att han och hans kollegor ska ha optimala förutsättningar för att hela tiden göra sitt allra bästa. Han har inte sparat in på någonting, vare sig design eller tekniska lösningar.

Här kommer lilla Kyra, Fredérick dvärgschnauzer, och möter i dörren med en glatt viftande svans och kunderna möts av en ljus och fräsch, men ändå hemtrevlig och mysig lokal.

– Det här började också sätta igång en massa processer och funderingar på hur det egentligen ska vara på en arbetsplats. Har ingen kommit på något bättre än 8-17? Och håller vi fast vid det bara för att vi inte vågar testa något annat?

Han bestämde sig för att göra något nytt. Efter sommarsemestrarna har Everdays anställda börjat jobba fyradagarsveckor. För att kunna göra det har de renodlat verksamheten och sett till att alla onödiga tidstjuvar har tagits bort.

– Sedan är det ju ett problem med att ett arbete inte räknas som heltid om man inte jobbar 40 timmar i veckan. Men det finns något som kallas förtroendetid, något som till exempel lärare har. Det är tid som inte är schemalagd, men som ändå räknas som arbetstid.

Under tiden dokumenterar de precis hur de gör, för att sedan utvärdera. Och om det faller väl ut hoppas Fredérick att andra ska kunna använda deras exempel som en mall att själva ta efter.

Själv vill han ägna så mycket av den extra tiden han får som möjligt åt familjen. Fredérick och hans sambo Matilda Markskog har tre barn, 9, 5 och 3 år gamla.

Men att skaffa barn satt från början långt inne för Fredérick.

– Jag tror det var min ambitionsnivå som fick mig att tveka. Jag vill vara bäst och inte göra några misstag. Och med barn går det inte att få allt perfekt.

– Jag vet inte riktigt hur det gick till när vi bestämde oss för att vi ville ha barn, men jag visste att Matilda skulle bli en bra mamma. Och sen när barnen kom fick jag tänka om. Det är skitskoj!

– Samtidigt som man medvetet sätter sig i en lång rad problemsituationer som kommer att följa med resten av livet när man ska hjälpa och stötta sina barn så är det helt fantastiskt att se hur det blir människor av dem. Det är häftigt och charmigt och det bästa man kan göra är att ge dem förutsättningar för att få vara sig själva.