Vi träffar Harriet Larsson någon vecka efter att hon hållit sitt sista årsmöte som ordförande i Västerviks SPF Seniorerna. När hon tillträdde, år 2010, hade lokalföreningen 796 medlemmar, i dag är det 1 141 stycken.
– Det har hänt en hel del under de här nio åren. Vi har firat både 25- och 30-årsjubileum. Och vi har bytt möteslokal från Marieborgskyrkan till Västerviks teater och konferens (Bryggaren).
SPF Seniorerna (SPF står för Sveriges pensionärsförbund) är en partipolitiskt och religiöst obunden medlemsorganisation för alla som har rätt till pension i Sverige. I Västervik startades en lokal förening 1988.
– Det är egentligen praxis att sitta som ordförande i åtta år som mest. Men förra året var det inte solklart vem som kunde efterträda, så jag var kvar ett år till. Nu har vi landat i en ny ordförande och det är Per-Ola Ålstam som tar över klubban. Det känns riktigt bra. Att sluta nu är helt rätt och jag vill lämna över till yngre förmågor, säger hon.
SPF har en hel del aktiviteter på gång, både regelbundet återkommande och enstaka. Varje månad är det stormöte och mellan 150 och 220 medlemmar deltar. Harriet Larsson satte sin egen prägel på mötena genom diktläsning.
– Jag ville ge medlemmarna ett ord på vägen som passade för just den dagen vi höll mötet. Jag tycker mycket om poeten Birger Franzén och hans dikter läste jag ofta.
Många frågor har engagerat Harriet Larsson genom åren. Men det är vissa som väger tyngre än andra.
– Det är viktigt med social samvaro för att må bra och i SPF har vi ett antal kommittéer som arbetar för att få folk att träffas och trivas. Jag tycker så mycket om människor och jag tror på att uppmärksamma det som är positivt.
Det finns möjlighet att träffas genom att spela golf, bridge, boule, bowling, körsång och senaste tillskottet; vattengympa.
– Vi har även startat studiecirklar genom Studieförbundet vuxenskolan där vi fokuserat på den digitala biten. Det är nödvändigt att kunna göra vardagliga ärenden som att betala räkningar via dator eller mobil nu för tiden.
En annan mycket uppskattad del i SPF är möjligheten att följa med på utflykter och längre resor.
– Jag skulle nog säga att vår programgrupp är navet i föreningen. De ordnar aktiviteter med hög kvalitet och sådant som man på egen hand inte skulle få uppleva.
Hon nämner en resa till Höga kusten och en annan till travet på Mantorp med besök på stallbacken.
SPF är med i KPR, kommunala pensionärsrådet, som ger råd till kommunens socialförvaltning.
– Det handlar om boende, maten och tillgänglighet. Även sjukvård, hemsjukvård och larm. Vi lyckades påskynda larm till Västerviks kommun. Vi seniorer är en grupp som växer i antal och som får allt större inflytande.
Att Harriet Larsson är engagerad och har tagit sitt uppdrag på fullaste allvar går inte att ta miste på. Men vem är hon egentligen? En kreativ och sportig entreprenör ska det visa sig.
– Jag har spelat golf sedan slutet av 80-talet. Nu har jag 30 i handikapp, men som bäst var det 18,4. Då flöt allt, säger hon med en drömmande blick.
Hon säger att det är viktigt att hålla i gång. Tre gånger i veckan tränar hon på gym och på vintern, när det inte går att spela golf på Ekhagen, träffas ett gäng inomhus för att putta och chippa.
När Harriet och hennes make Leif flyttade från Stockholm till Västervik 1968 startade de ett företag som tillverkade båtar i gamla tändsticksfabriken. Det såldes 1976 och två år senare öppnade de butik.
– Vi startade Duka i det gamla apoteket vid Stora torget. Det var åtta stora fönster som skulle skyltas. För att få igång min kreativitet startade jag dagarna med att sy kläder till mig själv. Det var roligt. Det blir inte lika mycket sytt nu för tiden. Men ett och annat, säger hon och visar upp en blus med tillhörande kjol och en blå rock i ull.
Dukabutiken såldes 2002 och i samband med det skaffade paret sin nuvarande villa.
– Vi hittade ett enplanshus och har ägnat mycket tid åt renovering. Trädgården är ett annat intresse som vi delar.
När Harriet blev vald till ordförande i SPF fick hon en gåva av Leif.
– Det var en bok om bakning. Han trodde att jag skulle få mycket användning av den, men det visade sig att tiden gick till annat. Nu däremot, tror jag att den kommer till användning.
I sitt avskedstal på SPF:s årsmöte riktade hon ett extra tack till familjemedlemmarna till de som arbetar i styrelsen.
– Vi är borta mycket och det är viktigt med stöd hemifrån. Leif har ställt upp som bollplank. Om det är något jag grunnat på har han kunnat ge feedback som har jag byggt vidare på. Och så har han varit med och fotograferat våra arrangemang.
Leif kommer att fortsätta fotografera för SPF och Harriet lämnar inte föreningen helt.
– Mitt fortsatta jobb blir att ha hand om hemsidan, webbredaktör alltså, sedan är jag fortsatt engagerad i tävlingarna. Närmast är det distriktsmästerskap i boule och klubbmästerskap i golf.