Det var på krokiga vägar, från Tyskland och via Spanien, som Ilse kom till Sverige 2008. Det var kärleken som förde henne hit, berättar hon. Kärleken till mannen i fråga tog slut, men det gjorde inte kärleken till Sverige.

– Jag vill inte tillbaka till Tyskland. Jag lever bättre här och Västervik är så fint, säger hon.

När Ilse kom till Sverige var hon fast besluten att lära sig svenska så fort och så bra som möjligt. En del i detta var att skaffa sig ett jobb. Inte för pengarnas skull alltså, utan för språket och den sociala biten. Valet föll på Bistånd Östeuropa.

– Redan när jag var här inne första gången tänkte jag att här kan jag jobba. Så jag frågade om det och då sa de bara : ”När kan du börja?”.

– Då kunde jag nästan ingen svenska, men jag har tittat på tv, läst tidningen och barnlexikon och frågat när jag inte förstår, så nu går det ganska bra.

Hon har fortfarande en viss brytning, men att hon bara skulle ha tillbringat tio år i Sverige är det ingen som kan tro.

Det som började som ett uppdrag att hjälpa till i butiken ett par gånger i veckan har nu blivit ett jobb dit hon kommer varje dag och fungerar som arbetsledare för personal och volontärer. Fortfarande helt utan betalning.

– Jag klarar mig på min pension. Jag tycker det är viktigare att pengarna går till våra projekt.

Att det blev butiksjobb här i Sverige är ingen slump. Ilse började jobba som butiksförsäljare redan när hon var 14 år.

– Skola och jobb är annorlunda i Tyskland. Där börjar man jobba tidigare, samtidigt som man går i skolan. Så jag både gick i skolan och jobbade.

– Det är också mer så att man börjar från botten och jobbar sig uppåt, säger hon.

Ilse växte upp i en liten by utanför storstaden Hamburg.

– Jag var gift i 33 år och har två döttrar och två barnbarn. Båda döttrarna bor i närheten av Hamburg och de brukar komma hit, eller så åker jag till dem. Det fungerar bra. Och barnbarnen tycker om att komma hit, de älskar Sverige!

I Hamburg arbetade hon på ett stort varuhus.

– Jag har jobbat med allt möjligt, gardiner, möbler, skor, kläder ... ja allt! Jag ville göra något man kan se, inte bara sitta vid ett skrivbord.

I bistånd Östeuropas butik har hon, förutom att styra upp det dagliga arbetet, hand om skyltningen, både i skyltfönstret och inne i butiken.

– Och den 24 november ska vi ha julmarknad här som jag organiserar.

Redan nu har en julhörna växt fram, men till den 24 kommer julsakerna ta över ungefär halva butiken.

– Vi har hela källaren full, så det finns massor. Dessutom kommer vi baka och man kommer kunna sitta här och fika.

Även här kommer alla intäkter gå till föreningens projekt i Rumänien och Moldavien.

Jobbet på Bistånd Östeuropa har varit otroligt viktigt för Ilse under hennes tid i Sverige, berättar hon. Här hittade hon en gemenskap och en extrafamilj i det nya landet.

– Att jobba här är det bästa som har hänt mig. Vi är ett team som pratar om allt och gör allting här tillsammans. På morgonen sätter vi på kaffe och pratar om vad vi ska göra under dagen.

Tack vare bidrag jobbar här fem personer och så är det dessutom ett gäng ideella som kommer in och hjälper till när det behövs.

Trots att Ilse numera har passerat sjuttiostrecket har hon inga planer på att trappa ner.

– Nej det här är så roligt, så jag kommer att fortsätta så länge jag kan.