– Min morfar var sjökapten, nu har jag aldrig träffat min morfar för han gick bort långt innan jag kom till världen, men det har funnits mycket tavlor och morsan har pratat mycket om morfar, så det var en dröm jag hade, berättar Lasse Lennartsson.

Efter högstadiet var han skoltrött och ville ut i arbetslivet. Han satte upp sig på det som kallades Sjömansförmedlingen i Kalmar. Snart ringde de upp och erbjöd honom plats på en båt. Det var bara för Lasse att ringa till sin mamma och fråga om lov innan han tackade jag till platsen.

– Hon tyckte ”är det någonstans det går att få folk av dig så är det nog där.”. Så då åkte jag ut. Första båten var jag ute på i 8,5 månad innan jag kom hem. 

Han mönstrade på båten som obefaren jungman. 

– Det var en liten båt på 30 meter, 320 ton. Vi gick mest med spannmål uppe i Mälaren och ner till Tyskland, Polen och Ryssland. Vi var styrman, skeppare, jag och ibland så var deras dotter med som lättmatros. Annars så var vi bara tre stycken på båten. Så man fick laga mat, tvätta och skura däck, knacka rost och måla, allt möjligt. Sen var det lasthanteringen, det var mycket jobb med den.

Därefter följde åtta och ett halvt år som sjöman på olika båtar som tog honom till samtliga världsdelar. När första dottern föddes klev han i land, men 2008 gick han ut till havs igen.

– Det var ett sånt äventyr liksom. På den tiden så gick man mellan olika hamnar och fick uppleva massor nytt, så det var en livsstil, man brydde sig inte om så mycket att vara hemma.

Lasse Lennartsson har många historier från sina år på sjön.

– Det är mycket häftiga saker man har varit med om. 

Ett minne som sticker ut är ett besök på karnevalen i Brasilien, men vägen dit bjöd på ett rejält oväder. Han mönstrade på en båt i Rotterdam som skulle gå till Thailand. Det var ett land han inte hade besökt och ville komma till. Men när båten lämnade Rotterdams hamn så visade det sig att båten Lasse befann sig på styrde mot Västafrika. Sen bytt Lasse till en bulkbåt i Sydkorea som gick ner till Australien. I Australien lastades kol och färden gick mot Rotterdam, då gick en cyklon för om båten.

– Vi träffades inte av den men vi fick ett enormt jävligt dåligt väder av det. Båten är nästan 300 meter lång, man kunde se när den kom upp på vågtoppen och hur den bara böjde sig innan den gick ner i vattnet igen. Där kände man att det kan gå hur jävla illa som helst alltså.

53 dygn på sjön senare var man framme. Nu styrde båten mot Vittoria i Brasilien dit man anlände lagom till karnevalen.

– Det var karnevalståg, det var dans, capirinia och cachaça. Det där är sådana roliga händelser man aldrig kommer glömma.

Sjömanslivet har förändrats mycket sedan Lasse mönstrade på för första gången som 16-åring. 

– Det var ju så förr när man var ute att det var jäkligt mycket festande. Det var något helt galet. Nu när man jobbar som man gör idag med allt det här säkerhetstänket så tänker man ju att ”herregud att inget har hänt.” Att man har klarat sig under alla år, för det var ju helt stolligt liksom. 

Sedan 2012 jobbar Lasse som kranförare på en så kallad "boligrigg" i Norge. Det är ett stort flytande hotell som ligger intill oljeriggar som håller på att byggas eller renoveras. 

Kan du sakna hur sjömansyrket såg ut förr?

– Ja det gör man. Det var lite annorlunda. Men samtidigt hade jag inte kunnat hålla på med det idag.