Johan Bergström är född och uppvuxen i Västervik men bor sedan många år på Gotland. Där undervisar han på det kommunala Wisbygymnasiet, där hans engagemang för yrket och eleverna alltså lett till den prestigefyllda titeln Årets gymnasielärare.

Lärargalan är en företeelse som bara är några år gammal och som bygger på övertygelsen att inspirerande och duktiga lärare borde hyllas med en egen gala – på samma vis som exempelvis idrottsprofiler och musiker. På kort tid har galan vuxit och när 400 personer från skolans värld samlades på Berns salonger den 12 november var det precis som det anstår en riktig gala – med fint dukade långbord, artister och föreläsare.

Priserna delas ut i flera kategorier och Johan Bergström berättar att han nominerades redan för två år sedan.

– Jag blev väldigt överraskad och trodde först att det var ett skämt eller någon form av spam så jag vågade inte klicka på länken i mejlet.

Väl tillbaka på sin arbetsplats upptäckte han att det faktiskt satt affischer uppe om galan, som uppmanade eleverna att nominera de lärare de tyckte förtjänade lite extra uppmärksamhet.

Även då, 2016, gick det bra för Johan som fick priset Årets lärare i Gotlands län.

– Det var stort i sig. Den här gången visste jag mer vad det handlade om och blev inte lika förvånad över nomineringen. Men jag trodde inte att det skulle gå hela vägen.

Faktum är att Johan Bergström inte ens hade tänkt närvara vid galan på Berns. Det verkade lite krångligt att behöva ta ledigt, ordna med resa och boende för bara en kväll. Men hans rektor, Lovisa Jansson, övertalade honom att åka efter att ha fått hintar från arrangörerna om att det nog vore bra om Johan befann sig på galan. Och det visade sig ju stämma.

En av eleverna som nominerat Johan till priset – och som dessutom delade ut priset till honom på galan – var en tidigare elev, som han undervisat i matematik när han jobbade på ett högstadium några år tidigare.

– När klassen splittrades fortsatte jag att hålla kontakt och uppmuntrade dem att höra av sig om de skulle stöta på några problem med matten.

Det var förmodligen den goda relationen till eleverna – även efter avslutat samarbete – som gjorde att juryn fastnade för just Johan.

Själv har han god självinsikt och känner inget behov av att vara blygsam när han pratar om sin passion för läraryrket.

– Jag kan hålla med eleverna om att jag är en bra mattelärare. Jag tycker om yrket och att undervisa och trivs bra på lektionerna. Jag har en erfarenhetsbank som gör att jag fort ser vad eleverna tycker är svårt och jag tror sällan att en elev behöver känna sig vilsen på mina lektioner.

Nyckeln till bra undervisning är att ha en tydlig plan för hur undervisningen ska gå till, och att jobba tydligt och strukturerat. Dessutom har Johan förpassat en del av den traditionella undervisningen till historien. Den där eleverna sitter och räknar själva i sina böcker efter genomgången.

– I stället jobbar vi mycket tillsammans och försöker klara av uppgifterna ihop, säger han.

Utöver matematik undervisar Johan även i spanska. En lite udda kombination, kan tyckas, men det visar sig att det finns en naturlig förklaring.

– Under studietiden tog jag ett avbrott och åkte till Spanien. Jag bodde där ett tag och lärde mig spanska. När jag skulle börja jobba som lärare efterfrågades en lärare i spanska. Jag hade visserligen inte den formella kompetensen för det, men lovade att skaffa den. Och sa att skolan skulle få en bra mattelärare på köpet.

Vistelsen i Spanien gav honom inte bara språkkunskaper utan också möten som kom att bli högst betydelsefulla för hans framtid.

– Jag träffade min flickvän där och hon följde med mig hem till Sverige. Hon är numera min fru, säger Johan.

Paret flyttade till Gotland efter att ha bott en tid i Göteborg. De ville bort från storstaden och Gotland passade dem utmärkt. Johan hade även koppling dit via sin pappa, som ursprungligen är gotlänning. Både Johan och hustrun Cristina lyckades relativt lätt hitta jobb på Gotland så 2001 gick flyttlasset. Sedan dess har paret fått tre barn och de trivs bra på ön.

Men tiden i Västervik satte också avtryck. Det var här som Johan växte upp och indirekt gav gymnasietiden verktyg som han skulle komma att ha nytta av i sitt framtida yrkesliv.

– Jag hade en lärare på gymnasiet, Kurt Nilsson, som undervisade oss i kemi. Han hade många goda egenskaper och jag har tagit med mig några av dem lite grann. Bland annat var han bra på att lyssna på sina elever, säger Johan.

Att Johan Bergström skulle bli lärare var långt ifrån utstakat.

– Min pappa, Anders Bergström, undervisade i många år på Västerviks gymnasium i historia och latin. Han var en mycket skicklig och omtyckt lärare och jag såg att han trivdes bra med sitt yrke. Men jag läste naturvetenskaplig linje på gymnasiet och valde efter lite tvekan att i stället utbilda mig till civilingenjör, vid Chalmers i Göteborg.

– Dock kände jag att det inte riktigt var min grej så i slutet av utbildningen provade jag att vikariera som lärare och trivdes betydligt bättre. Så direkt efter min civilingenjörsexamen började jag vidareutbilda mig till lärare.

Den nya titeln Årets gymnasielärare har redan lett till en del uppmärksamhet, inte minst bland medierna på Gotland.

– Jag har fått en glaspokal och ska få ett diplom som jag ska hänga upp på min vägg. Och så har jag firat med min klass. Jag bjöd på tårta och cider och visade bilder från galan, berättar Johan.

Om utnämningen kommer att få någon praktisk betydelse för hans karriär kan han inte säga.

– Det är ju ingenting som direkt påverkar lönen eller arbetsuppgifterna. Men det är klart, när vi sitter i lönesamtal så är ju en av punkterna för hur man uppfyller sina lönekriterier att man ska ha en god relation till sina elever. Och jag har ju onekligen fått en kvalitetsstämpel på min undervisning – direkt från eleverna.