Hela dagarna skriver vi, medicinska sekreterare, någon annans ord. Läkarna dikterar och vi skriver. Nu tar vi slutligen modet till oss och höjer våra egna röster. Vi är små, men vi är många. Nu säger vi stopp. Nu vill vi inte bli trampade på längre.
Nu slutar vi knyta näven i fickan, vi som alltid varit så fogliga. Som nöjt oss. Som befunnit oss allra längst ner i hierarkin på våra arbetsplatser och som ofta glöms bort, i synnerhet när löner ska förhandlas. Ibland har våra löner till och med sänkts, då man måste spara.
När man talar om vårdhjältar talar man inte om oss. ”Ni kommer snart att ersättas av AI” säger man. För så oviktiga anses vi, att vi inte ens behöver vara människor.
Vi är ändå stolta, älskar vårt arbete och våra arbetsplatser och vi vet att vi är viktiga. Vi ser till att inga slarvfel sker, orsakade av den mänskliga faktorn, sådant som kan få ödesdigra konsekvenser för patienten. Vi har kunskaper i både latin och medicin, för allt detta har flödat in i journalerna med oss som medium. I takt med att tekniken utvecklas får vi ständigt nya arbetsuppgifter. Ändå säger man att vårt jobb kan vem som helst göra, vårt jobb behöver inte ens skötas av människor. Det är därför kanske heller inte förvånande, att vi har de lägsta lönerna inom vårdsektorn och i Värmland endast 140 kronor mer än vad som anses vara lägsta skäliga levnadsnivå.
Den lägsta lönen för ett vårdbiträde, som genomgått gymnasieutbildning, är 22 203 kronor. Vid kartläggning bland kollegor i alla Sveriges regioner framkommer ingångslöner på lägst 23 000 och högst 25 000 kr år 2023. Detta är flera tusen kronor lägre än vad som anses vara skälig levnadsstandard: Lägsta tillåtna lön för någon som vill söka arbetstillstånd här är minst 27 360 kronor. Varför ska vi behöva nöja oss med mindre? Löneökningarna går också så långsamt, att de flesta vittnar om bara några tusen högre än ingångslönen efter decennier i yrket.
Inom de närmaste fem åren sker stora pensionsavgångar. Vi tillhör redan ett bristyrke och allt färre väljer att utbilda sig till medicinsk sekreterare, på grund av den dåliga lönen. Många flyr yrket då den ekonomiska situationen blivit ohållbar, bland annat som följd av inflation och elpriser. De av oss som stannar kommer troligen att tvingas gå i pension långt efter pensionsåldern, eller hoppa in och jobba extra även efter detta, för att få det att gå runt. Vi kommer att stupa på vår post.
Nu säger vi stopp. Nu vill vi inte bli trampade på längre. Om vi inte säger något kommer stenarna att ropa. Om ingen lyssnar kan strejk komma att bli nödvändig. Vi är 20 000 medicinska sekreterare som inte kommer att backa den här gången.