Med oro och våld ute i världen känns de problem vi har som futtiga. Men för de som befinner sig i en social, ekonomisk eller sjukdomsproblematik är det inte så. Tvärtom, det kommande året ställer stora krav på solidaritet och medmänsklighet.

I Kalmar län är 25 procent av befolkningen pensionärer. Av dessa 60 000 är 17 000 över 80 år.

I den gruppen som ökar har vi det största vård- och omsorgsbehovet. Det är med stor oro vi uppmärksammar kommuners och regioners behov av ekonomiska åtstramningar samtidigt som behoven ökar.

När det talas om att det ska ske ”ett paradigmskifte på område efter område” vill jag peka på vad det innebär. Det påverkar både individer och grupper och kan öppna nya dörrar. Detta är oroande. I vår decentraliserade sjukvård, som ofta får väldigt bra betyg, visar till exempel nu IVO att Oskarshamns sjukhus är ett av dem som åtgärdat bristen på vårdplatser. Ett förstatligande och privatiserande skulle äventyra detta. Erfarenheterna från centraliseringen av polisen och arbetsförmedlingen förskräcker. De som är mest i behov av sjukvård, kommunal omsorg och bostäder måste känna tillit till det gemensamma. Här krävs större statliga ekonomiska satsningar.

Det talas om att vi ska ”ta fasta på allt som är fantastiskt i Sverige – skogarna, sjöarna som Mälaren”.  Det är bra, men när vi samtidigt får besked om att strandskyddet/allemansrätten ska ses över oroar det också.

Kalmar län är ett fantastiskt län med möjligheter. Inte minst vår kust, Sveriges längsta, skapar fantastiska framtidsmöjligheter. Som det står i PRO:s program ”välfärden är till för alla och alla har rätt till ekonomisk trygghet. Samhället ska erbjuda god vård och omsorg för alla efter behov”.

Bästa nyårshälsningar!